Alfred (två år) och jag åker tunnelbana. Han är överlycklig och spiller sin flirtiga glädje på alla runt omkring i vagnen. Mittemot oss sitter två svarta killar, varav den enda skojar med oss. Alfred stirrar förtjust på honom, på hans kompis, tillbaka till honom. Sen utbrister han glädjestrålande:
"Mamma! Titta-kolla på dem! Samma likadan, samma likadan!!"
Jag är ändå nöjd med att jag inte högg honom över munnen och sa:
"Grabbar, grabbar! Ungen är bara två år och jag ser skillnad på er. Är ni förresten tvillingar?"
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar