Jag beklagar mig inte, jag svär. Jag bara konstaterar hur muppiga våra nätter är. Först ligger jag vaken i soffan till halv fyra, på grund av egna hjärnspöken och allsköns dumheter. I dubbelsängen sover mannen jag ligger i skilsmässa med. Jag lägger mig hos Alfred. När sömnen äntligen tar mig, klättrar han upp på min rygg. Han lägger sig raklång på mig, med ansiktet mot min nacke. Sjutton kilo är sjutton kilo.
Jag: Mfh..! Jag sover!
Alfred: Ja, och jag ska sova på dig.
Vid fem ger jag upp och raglar in till Alma istället. Under hennes täcke ligger ett berg av mjukdjur.
Alma: Det finns plats för dig här, mamma.
Jag (skeptisk): Gör det? Men varför ligger det tio tusen mjukdjur i sängen?
Alma: För två saker. Det är så mjukt och skönt på mina fötter. Och så ser det så roligt ut.
Jag (känner mig berusad av sömnlöshet): Hahaha!
Alma: Ska vi gå upp nu?
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar