Bara chokladpudding

Jag vill ha tag på ett brev och letar igenom diverse pappershögar som ligger överallt och osar ut sitt dåliga samvete: sortera oss, sortera oss. Jaaa, jag ska!! Jag ska bara köpa en pärm först, eller tjugo. Men det var inte det jag skulle säga.

Jag rotar igenom högarna och hittar naturligtvis inte det jag söker - däremot en gammal elräkning. Den borde vara slängd för länge sen; den gäller inte ens den här lägenheten. Men det är knappast datumet som fångar min blick, utan en handskriven försäkran om vad det är - och inte är - för slags brun fläck på räkningen. Jag kommer inte ihåg att jag skrev det, men ser att det är min handstil. Det är bland annat sånt här som får mig att undra hur jag ser ut inne i huvudet.

Räkning med viktig information.

*

En riktig skitbok

Hur fumlig får man vara?

Jag har lite bråttom iväg. Eller - egentligen inte bråttom: jag ska iväg på en efterlängtad dejt och är därför ivrig och taggad och allmänt schvungig. Man skulle möjligtvis kunna säga: övertänd. Jag hoppar in och ut ur duschen, springer lite ostrukturerat runt och fixar håret och byter kläder och målar tånaglar och sveper kaffe. En sista snabbis i badrummet innan jag drar: på med sista puderdutten, i med sista mousseklutten och på med ett armband till. Och här ligger en bok också, har man sett. Men gud vilken röra - snabbt ska jag bara slänga in alla burkar och flaskor och skit i skåpet innan jag drar. Ivrigt och schvungigt vevar jag loss, och nånstans i den vevan ramlar boken ner i toan.

Hur prioriterar man? Fiskar man upp boken och (önske)tänker att toan var kliniskt ren och påbörjar Projekt Boktorkning? Nej, det gör man inte. Man slänger boken i soporna och tänkar att väninnor som glömmer skitböcker i ens badrum får skylla sig själva, och så rusar man iväg på sin dejt. Ivrig, taggad och med schvung.

Skitböcker hamnar i toan.

(Ta det lugnt, systrar. Jag kan det här. Jag coolar ner mig på vägen dit. När jag kommer fram kommer min barnsliga iver att vara skickligt dold under en yta av avmätt nonchalans. Not.)

*

Katastrofkaka

Efter middagen drabbas vi av akut sockerbegär. Attans att jag inte har köpt nån glass eller kaka eller nåt.

Ungarna: Mamma, kan vi inte baka en kaka?

Jag: Förlåt?

Jag har inte bakat på flera år. Jag har knappt använt ugnen sen jag flyttade in i mars. Men varför inte? Jag konstaterar att vi varken har ägg eller smör hemma, och säger till ungarna att vi ska baka en katastofkaka. De är med på allt. Det är ingen mening att mäta upp nånting; vi öser ner på känn: socker, olja, bakpulver, mjöl, vaniljsocker, kakao, apelsinmarmelad.

Ungarna: Det ser ut som bajs.

Jag har svårt att säga emot dem utan att ljuga. Jag skickar in det i ugnen, säger att vi ska ta ut det när det känns bra. Efter tio minuter börjar de små bakfanatikerna skrika att det är klart. Ut med eländet.

Och ta mig tusan. Jag hade nöjt mig med ätligt. Men det blev... gott?

*

Vill inte se det framför mig

Alfred (tre år): Mamma! Tänk om man skulle bajsa från snoppen. Då skulle man bli väldigt, väldigt förvånad.

*

Konstaterande från toakanten

Vrål från badrummet. Det låter mer som ett lejon än som ett litet flickebarn.

Alma: Jag är fääärdig, jag har bajsat!!!

Jag: Bra där, hörru.

Alma (slänger en blick i toaletten, mysryser): Mamma, det här är livet..!

*

Besvärjer bajssåsen

Alma (sitter på toan): Mamma, nu ska du få höra.

Jag: Jaha?

Alma: Först trodde jag att det skulle bli bajssås...

Jag: Mm?

Alma: Och bajset ville också bli bajssås - faktiskt.

Jag: Jaha..?

Alma (triumferande): Men... men jag gjorde så att det blev vanligt bajs!!

*

Det tackar vi för

Alma: Jag fiste en fis och den var pytteliten.

Jag: Det var värst.

Alma: Den var så liten... så liten att den inte ens syntes!

*

Toalettkonversation

Samtal man inte riktigt hade föreställt sig att man skulle ha med sina barn - innan man fick barn:

Alma: Mamma, vad gör du?

Jag: Kissar.

Alma: Ska du också bajsa?

Jag: Nej.

Alma: Är du inte bajsnödig?

Jag: Nix.

Alma: Ska du bajsa i alla fall?

Jag: Nej, jag tänkte inte det.

Alma: Vi får se om det kommer bajs ändå.

Jag: M-hm.

Alma: Vad mysigt vi har nu.

*