tisdag 31 augusti 2010

Mjukt

Kvällsstrul med Alma. Igen. Ingenting är bra, ingenting duger, allt ska det krånglas om. Jag blir själv alltmer irriterad, vilket naturligtvis inte hjälper henne att backa ut ur sin kvällsilska. Alfred tittar förundrat på medan hans mor och syster bollar känslor och vädjanden och diffusa hot mellan varandra.

Jag (med ett nödrop): Men snälla! Kan vi båda två försöka säga god natt lite mjukt nu..!

Alfred (snällt): Då kanske ni kan lägga fjädrar på varandra?


*

måndag 30 augusti 2010

Tjuvars musiksmak

Alma: Vad gillar tjuvar att ta?

Jag: Allt som kostar mycket pengar. Datorn, stereon, kameran. Tavlor, smycken...

Alfred: Leksaker...

Jag: Nja.

Alma: Stereon, vad är det?

Jag: CD-spelaren. Den där saken vi spelar musik på.

Alma: Vill tjuvar ta den?

Jag: Ja, kanske det.

Alma: Men bara om vi spelar bra musik.



*

Tjuvars okunskap

Alma: Tar tjuvar saker för att de inte vet att det inte är deras saker? Eller vet tjuvar att det inte är deras saker och tar dem ändå?

Jag (lakoniskt): De vet.

Alma: Då är de ju... ju... jättedumma.


*

When mama ain't happy

En förvisso sedan länge känd sanning.




*

söndag 29 augusti 2010

Välfylld kyl

Alfred: Ååå vad mycket mat vi har i kylskåpet, mamma.

Jag är tvungen att kolla till två gånger på ungen för att se om han är ironisk. Det är han inte. Han är fyra år och anser att äckliga korvar och en gurksnutt och färdig gröt gör hans mamma till världens bästa matmamma.





 *

Den högstaste

Alfred: Jag bestämmer över allting i hela världen. Jag är ju den högstaste av alla. Jag bestämmer över... typ allting. Så är det faktiskt.





*

Krångelkväll

Alma (arg): Jag tänker inte sova i natt.

Jag: Eh... jo. Vi ska sova alla tre.

Alma (superarg): Jag tänker inte gå och lägga mig om... om inte du köper tre presenter till mig!

Jag: Inga ultimatum, tack så mycket. Snälla Alma, krångla inte nu. Vi blir bara osams och så blir du ledsen.

Alma: Om vi blir osams så blir du ledsen.

Jag: Ja, det är alldeles riktigt. (slår äntligen om) Ska jag hålla om min lilla arga flicka som jag älskar så mycket?

Alma (börjar gråta): Ja.



*

torsdag 26 augusti 2010

Kärlekstrådar

Alma: Nu ska jag rita kärlek. Här är jag. Den här stora är du. Den här lilla är Alfred. 

Jag: Vad är det för streck?

Alma: Det är ju kärlekstrådarna. Det här är mellan dig och mig och det här är mellan dig och Alfred och det här är mellan mig och Alfred.

Jag (klump i halsen): Wow.

Alma: Och vet du vad som händer när det går kärlekstrådar så här? Vet du? Det är ju då regnbågen föds. 

Jag (rörd): Vad jättefint.

Alma: Är du ledsen?

Jag: Nä, jag grinar bara för att jag är så glad.

Alma: Hahaha. Alfred, kom och titta på mamma. Hon grinar bara för att hon är så glad.

Alfred (osentimental som bara en fyraåring kan): Hahahaha!!

Kärlekstrådar.
 

*

tisdag 24 augusti 2010

Perfekt tempererat vin

Mysmiddag med ungarna. Nånting extra gott åt alla. Tända ljus. Den nyinköpta dockan (hiskeligt ful, femton spänn på loppis, ännu namnlös, redan älskad) sitter med vid bordet, på fyra kuddar. Mamma ska få vin. Så gott det doftar från faten, så fint ungarna har gjort, nu får vi hugga in...

Innan jag hinner smaka vinet. Innan jag hinner ta den allra minsta klunk. Så. Välter jag ut. Det bräddfyllda glaset rödvin. Över Alfred. Det är inte med flit; uppenbarligen har jag drabbats av plötsliga och grava tics. Jag fattar faktiskt inte hur ett normalstort vinglas kan rymma så mycket. Hela ungen blir totalt blöt och börjar störtgråta. Vinet rinner ut i en stor sjö på bordet och ner på golvet. Vinstänk långt upp på väggen. Medan jag bär ut den vinindränkta och gråtande ungen till badrummet och börjar dra av honom de blöta kläderna, tänker jag tvångsmässigt "plastmatta, rödvin, det blir fläckar". Det får vänta, ungen först.

Jag: Men lilla hjärtat, gud vad mamma är klantig, förlåt..!

Alma (från köket): Mamma, det ser ut som blod...

Alfred (snyftande): Det är ii-hinte skönt...

Jag: Älskling, det blir snart bra, herre gud, det är ju vin överallt, du blev rädd förstås? Det blev plötsligt så blött och kallt?

Alfred (snyftande): Nä. Det var inte kallt; det var lagom varmt. Men det var ändå inte skönt.


*

söndag 22 augusti 2010

Vad hette det nu igen?

Alma har skadat foten och går på kryckor, vilket gör hennes lillebror mycket avundsjuk.

Alfred: Jag vill också gå på styltor!! Varför får inte jag gå på styltor?

Alma: Men Alfred, det heter inte "styltor"... Det heter STAVAR.




*

lördag 21 augusti 2010

SkyView

Vi kliver in i en sån där glasboll som de har monterat utanpå Globen. Vi glider långsamt uppåt och ser bara mer och mer av Stockholm. Till slut ser vi nästan ända hem till förorten. Det är högt, det är dyrt, det är förvisso en fantastisk utsikt. Jag sneglar på ungarna och misstänker att vi gör den här trippen minst fem år för tidigt. De är måttfullt imponerade och klagar på att man inte får kliva ur.

Vi tar pendeln hem efteråt, och sen kan de inte sluta prata om en duva som hade hoppat ner på tågspåret. För "det var en verkligen, verkligen cool duva".



*

fredag 20 augusti 2010

Lök och chokladsås

Nu så. Vi langar upp bananer, pinjenötter, köpeplättar, chokladsås, kolasås, aivar, gurka, tomater, lök, rå korv, chips, dip, mackor, smör, marmelad, ost, vin, oboy, is, vindruvor. Ungarna beundrar min matlagningskonst och vi har FREDAGSMYS.



*

Kärlek och sandaler

Alma: Mamma, jag har flyttat på dina sandaler och ställt dem bredvid mina.

Jag: Jaha?

Alma: För jag vill att dina sandaler ska stå bredvid mina. I hela mitt liv vill jag det.

*

torsdag 19 augusti 2010

Mohawk

Alfred vill se ut som en indian. Jag snaggar sidorna på honom och ger honom en fin mohawk. 

Alfred: Miooo-håk?

Vi googlar på "mohawk" och hittar en massa coola bilder. Dagarna därpå pekar han ut varenda punkare på stan och varenda osnuten tonåring på tåget med rakade sidor. 

.... Till det roliga plötsligt tar slut. Vi möter en gubbe med en blank, rund flint och små tossar runt öronen.

Alfred (i extas): Titta på den gubben, mamma! Det är ju mo-håk!! Han har håret kvar på sidorna men har rakat i mitten!! Han har mo-håk precis som jag - fast helt tvärtom.

Jag (inte i extas): Indianer är bra på att viska...




*

lördag 14 augusti 2010

Koko

Barnen sitter och tittar på foton av min pojkvän, som de har träffat ungefär hundra gånger.

Alma: Men mamma. (flinar till) Vad är det här för konstig gök egentligen?

*

fredag 13 augusti 2010

Skönheten hos far

Alma: Mamma, tycker du att pappa är vacker?

Jag: Ja.

Alma: Jag med. (tänker till) I alla fall när solen lyser på honom.


*

torsdag 12 augusti 2010

Så oförstörd

Alfred: Mamma, titta! Det här ser ut som en get..!




*

Förhistorisk

Alma: Mamma, kan du kasta en ballong bakåt?

Jag: Det tror jag väl.

Alma: Kunde du det när du var barn?

Jag: Jarå.

Alma: Va? Fanns det ballonger när du var barn?


*

onsdag 11 augusti 2010

Vi hjälps åt

Jag: Ungar, lyssna. Nu är det så här. Jag är helt slut ikväll, jag är verkligen supersupertrött. Jag ska försöka att inte tjata och jag ska försöka att inte bli arg. Men kan ni också försöka att lyssna ordentligt ikväll? Kan vi alla försöka vara snälla mot varandra och bara göra den här kvällen lite smidig? Va? Förstår ni? 

Alma: Jag ska hjälpa dig och sätta tandkräm på din tandborste ikväll.

*

Alfred sjunger om kanyler

Alfred (fyra år) går runt och mummelsjunger. Jag blir lite brydd när jag hör orden. Jag hade kanske snarare förväntat mig nåt om bananer i pyjamas.

Alfred (sjunger): Men vill du inte haaa mig... Har du fått mig i en överdooos... Har svaret blitt en blodig blues, så draaa då kanylen ur din arm...

Jag: Men oj. Kan du den sången?

Alfred: Ja så klart. Det är min fabborit-sång. 




Jadå. Jag erkänner att jag spelar en del Sundström här hemma.



VILL DU INTE HA MIG



Är du inte glad
Fast det är en solig dag
Här är det vår och fågelsång och här är jag
Kom hit och ta vad du vill ha
Eller lägg dig ner och låt det va
Gör vad du vill, allting du gör är bra



Men vill du inte ha mig
Då skiner solen som ett hån
Kall och oberörd långt härifrån
Och fåglar sjunger falskt och meningslöst



Om kärleken var nån slags drog
Så man slapp att se allting man såg
Man kunde tända av och se att allt var båg
Med nykter blick man tittar på
Människor kantiga och grå
i såna fall så är jag hellre hög än låg



Men vill du inte ha mig
Har du fått mig i en överdos
Har svaret blitt en blodig blues
Så dra då kanylen ur din arm



Lärkan drillar nu sin drill
Små harar gör det en gång till
Komma tillsammans är vad alla djuren vill
Jag är en ask med fin choklad
Jag är allt som gör dig glad
Jag är en bubbelpool – kom hit och ta ett bad



Men vill du inte ha mig
Är det här en sång ingen hör på
Som jag likaväl kan sluta på
Och bara sitta tyst och se dig gå



Vill du inte ha mig
Kan du inte stanna då
Allting jag har det kan du få
Vill du inte, vill du inte ha mig då


*

Tack för komplimangen, grabbhalva

Alfred (svingar en pinne framför mitt ansikte): Nu, mamma, ska jag trolla dig så att du blir vacker.

*

tisdag 10 augusti 2010

Blommor och bin

Ungarna sitter och tittar i Lennart Nilssons Ett barn blir till och jag bara väntar på det. 

Alma: Men mamma. Hur kommer barnet in i magen egentligen?

Jag (tar sats): Jo, om en tant och en farbror tycker om varandra... och kramas jättemycket, nakna alltså... så kan det börja växa ett barn i magen.

Båda ungarna tittar på mig. De ser minst sagt skeptiska ut.

Alma (spricker upp i ett leende): A-haa. Du skojar förstås!

*

måndag 9 augusti 2010

Stavning

Alfred: Mamma, jag kan skriva mitt namn..! Titta, jag har skrivit ALFRED.



Och visst har han det.

*

Troligtvis

Jag lägger ut en svart matta och sätter upp tunna svarta gardiner i ungarnas rum.

Alma: Svarta gardiner till mig och Alfred. Nu kommer väl mormor att smälla av?

*

Missnöjd

Alfred (fyra år): Mamma, varför får jag inget godis till efterrätt? (lägger till med eftertryckligt vuxentonfall) Du är ju helt hopplös..!



*

Våldsam kärlek

Alfred (kuttrar): Mamma, är du kär i mig?

Jag: Ja.

Alfred (råkar skalla mig så att blodvite uppstår): Felåt, mamma. Devantemening. Är du fortfarande kär i mig?




*

Vetskap och kärlek

Alma: Mamma, om man tycker om nånting så vet man massa grejer om det. (konstpaus) Jag vet nästan allt om dig.



Foto: Karin Kronvall.


*

Tidens gång

Alma: Mamma, vet du hur tiden kan gå? Jo, om man svettas jättemycket så blir man hungrig och då vet man att tiden går.

*

Vill inte se det framför mig

Alfred (tre år): Mamma! Tänk om man skulle bajsa från snoppen. Då skulle man bli väldigt, väldigt förvånad.

*

Bystig synvilla

Alfred väcker mig genom att fnissande böja sig över mig och börja dra i mina kläder. Med ett stadigt tag om behån säger han långsamt:

"Det ser ut som tuttar..."

Enda orsaken till att jag inte smackar till honom i huvudet är att jag fortfarande sover. Nu nöjer jag mig med att höja på ett koma-ögonbryn. Han fortsätter sakkunnigt:

"Det ser ut som tuttar. Men det är bröst!"

*

Framtiden

Alma: När jag blir vuxen så ska jag gifta mig med en tant, inte en farbror. Och vi ska ha nitton barn. Och jag ska bygga ett eget hus och det ska vara ett badhus. Men jag ska inte bo där, bara ha det. Jag ska bo hemma hos er varje dag och natt i hela livet.

Med frugan och de nitton barnen, får man förmoda. Sweet!

*

Talangbrist

Alma: Vet du vad, jag tänkte börja sticka.

Jag: Sticka?

Alma: Du vet sticka, tröjor och sånt.

Jag: Jaha, vad bra. Det kan inte jag. Men mormor kan sånt, så hon kan lära dig.

Alma: Jag vet, hon kan ju allting. (tänker efter) Utom att göra om sig till en rutschkana.

*

Tusen år

Alma: Mamma, kan man vara tusen år?

Jag: Nej...

Alma: Är man död då?

Jag: Yes.

Alma: Jaha. Precis som din mormor. Och den där flugan.

*

Felvis

Alma: Man ska ju inte vara felvis. Vet du vad felvis är? Om tillesempel fyra människor ska få varsin smoothie och man häller socker på bara två stycken men inte på de andra två. Det är ju felvist.

*

God natt?

Jag beklagar mig inte, jag svär. Jag bara konstaterar hur muppiga våra nätter är. Först ligger jag vaken i soffan till halv fyra, på grund av egna hjärnspöken och allsköns dumheter. I dubbelsängen sover mannen jag ligger i skilsmässa med. Jag lägger mig hos Alfred. När sömnen äntligen tar mig, klättrar han upp på min rygg. Han lägger sig raklång på mig, med ansiktet mot min nacke. Sjutton kilo är sjutton kilo.

Jag: Mfh..! Jag sover!

Alfred: Ja, och jag ska sova på dig.

Vid fem ger jag upp och raglar in till Alma istället. Under hennes täcke ligger ett berg av mjukdjur.

Alma: Det finns plats för dig här, mamma.

Jag (skeptisk): Gör det? Men varför ligger det tio tusen mjukdjur i sängen?

Alma: För två saker. Det är så mjukt och skönt på mina fötter. Och så ser det så roligt ut.

Jag (känner mig berusad av sömnlöshet): Hahaha!

Alma: Ska vi gå upp nu?

*

Värre

Alma: Vet du vad värre är?

Jag: Värre? Nej, vad är det?

Alma (med spökröst): Det är om man går i en skog och det kommer ett monster - och det är inte ett snällt monster. Och monstret kommer närmare och närmare... Och sen börjar monstret äta upp en, och det äter långsammare.... och långsammare... Det är värre!

Jag (lite tagen): Ja, det kan man ju lugnt säga.

*

Kolmården

Vi har spenderat dagen på Kolmården. Vi har sett coola hajar, farliga tigrar, söta björnungar, humoristiska kameler, fascinernade delfiner och så vidare och så vidare.

Jag: Vilket djur var allra roligast idag?

Alfred (tveklöst): Det var kon!

Jaha. Med andra ord: en tusenlapp well spent.

*

Skelettdialog

Alma: Mamma, hur kan skelett gå sönder?

Jag: Om man ramlar från ett träd. Eller om man krockar med en bil. Eller om man cyklar väldigt fort och ramlar illa...

Alma (sakligt): Skelettet kan också gå sönder om nån tar ett svärd och hugger en.

Jag: Eh... ja.

Alma: Eller om nån skjuter på en.

Jag: Jo...

Alma: Eller om nån eldar upp en jättemycket.

Jag (lamt): Eller om man ramlar...

*

Gay spotting

Alma (fem år): Jag såg två farbröder som hade giftit med varandra. De satt i en bil.

Jag: Jaha. Hur vet du att de var gifta då?

Alma: Jag såg det.

Jag: Men vad gjorde de då? Pussades de?

Alma: Nä...

Jag: Men såg de kära ut, eller vad? Varför tror du att de var gifta?

Alma (överseende): Men mamma. Jag bara vet det.

*

Prat med liten gosse

Jag kommer hem vid åtta på kvällen. Flickan sover, men pojken ligger och pratar med sina nallar och dinosaurier. Jag vet att det är ett olistigt drag, men kan inte motstå frestelsen. Jag smyger in för att träffa honom innan han somnar.

Alfred (själaglad): Heeeej mamma, jag är vaken.

Jag (viskar): Jag vet. Jag ville bara säga hej.

Alfred: Hej. Vad ska vi säga mer då?

Jag (viskar): Vad mysigt för mig att hinna träffa dig.

Alfred: Får jag pussa din klänning?

Jag: Ja, såklart.

Alfred: Vill du pussa min tröja och mina byxor?

Jag (försöker att inte garva på mig): Absolut vill jag det.

Alfred: Du är vacker.

Jag (blir rörd): Tycker du det...? Vad glad jag blir när du säger så.

Alfred: Ja. Du blir inte arg.

Jag: Nej...

Alfred: Och du blir inte sur.

Jag: Nej...

Alfred: Och du blir inte heller... irroterad.

Jag: Nej...

Alfred: Och du blir inte heller dum.

Jag: Nej... Vet du, du är vacker och söt och jättefin.

Alfred: Men nu sover vi. Oj, jag pruttade.

Jag: Ja, nu sover vi.

Alfred: Vi är bara tysta.

Jag: Mmm.

Alfred (glatt): Vi säger ingenting.

Jag: Just.

Alfred (börjar bli uppspelt): Vi ska inte prata nu! Och inte nu. Och inte nu. Men nu då?

Jag: God natt nu, gubben.

Som alla fattar blev det pannkaka av allting efter det. När jag smög ut, sprang han efter och sen blev det ett herrans liv med lock och pock och hot och mer mys och hans pappas stillsamt höjda ögonbryn. Det var en puckad idé att smyga in till en unge som håller på att somna. Men det var det värt. Han sa att jag var vacker.

*

söndag 8 augusti 2010

Aftonfilosof

Vi talar lite löst om olika aktiviteter, om vad Alma har lust att börja på till hösten.

Jag: Kanske judo? Kanske simning? Dans?

Barnens far: Kanske gympa? Fotboll? Vad kan man mer gå på?

Alma: Man kan gå på kalas!

Alfred (blicken i fjärran): Man kan gå långt bort...



*

Morgonfilosof

Jag vaknar av att den där lilla människan tar sats och slänger sig på mig. Han har en angelägen fråga, och ger luft åt sin stora förvirring:

"Mamma, mamma! Vem är jag? Vem är jag??"

Jag vägrar tala om Descartes med krossade revben och utan kaffe i kroppen, så jag håller bara fast honom och mumlar mot hans hår:

"Du är Alfred."

*

Elefant

Kusin Kvicksilver och Kusin Snoop Dogg spenderar söndagen hos oss. Jag säger att det är lättare att ta hand om fyra ungar än två, och menar det. De klarar sig så bra själva, men jag går ibland och tjuvlyssnar på dem. Och när jag inte gör det, är det de som tjuvlyssnar på mig.

Kusin Kvicksilver: Vad var det?

Alma (viskar): Det var min mamma som snöt sig.

Kusin Kvicksilver (imponerad): Hon lät som en elefant!

Alma (stolt): Ja, så låter hon alltid.

*

Dödsordning

Jag tjuvlyssnar på Alma när hon talar om lättsamma ting med sin far.

Alma: Du kommer dö före mamma!

Fadern (perplex): Jaså..?

Alma: Och mamma kommer dö före mig.

Fadern: Jaha.

Alma: Och jag kommer dö före Alfred.

Fadern: Aha.

Alma (nöjd): Så blir det.

*

Lillgammalt käftande

Jag: Men snälla unge, kan du ta på dig din pyjamas nu?

Alma (fem år): Jadu, mamma. Det är ju en retorisk fråga, det där.

*

Konstaterande från toakanten

Vrål från badrummet. Det låter mer som ett lejon än som ett litet flickebarn.

Alma: Jag är fääärdig, jag har bajsat!!!

Jag: Bra där, hörru.

Alma (slänger en blick i toaletten, mysryser): Mamma, det här är livet..!

*

Kvällsfundering

Alma (fem år): Tänk om det kom in en pingvin genom fönstret här, och tänk om den flög (!) upp till taket och gömde sig och tänk om den sen hoppade ner mitt i maten!!! Då skulle vi bli väldigt förvåååånade!

*

Känslomässig utpressning

Alma: Åh, jag är så himla ledsen för att jag inte får ha en lillasyster eller lillebror som är bebis. Jag menar inte en docka som är bebis. Och jag skämtar inte.

*

Besvärjer bajssåsen

Alma (sitter på toan): Mamma, nu ska du få höra.

Jag: Jaha?

Alma: Först trodde jag att det skulle bli bajssås...

Jag: Mm?

Alma: Och bajset ville också bli bajssås - faktiskt.

Jag: Jaha..?

Alma (triumferande): Men... men jag gjorde så att det blev vanligt bajs!!

*

Du får fråga nån annan

Jag kan teckna. Det finns galet många saker jag inte kan, men att teckna hör inte dit. Och Jante är portförbjuden både i mitt liv och på den här bloggen, sanna mina ord.

Alma: Mamma, hur ritar man fult?

Jag (med ett flin): Jag vet inte. Jag kan inte det.

Alma (tänker till): Inte jag heller.



*

Bara en aning lillgammal

Hon ställer sig framför mig, lilla dottern. Hon sätter händerna i sidorna och teatersuckar uppgivet. Så säger hon:

"Mamma. Vilket liv man lever..!"

*

Skadedjur

Alma (överlycklig): Titta vad många små snäckor jag har plockat!

Alfred: Jag ska döda en snigel.

Jag: Men hallå.

Alma (undervisande): Man får bara döda mördarsniglar! För de äter ju upp dina fina blommor. Eller hur, mamma? Och visst gillar du inte dem? Och visst gillar du inte rådjur heller?

Jag: Nej, precis.

Alma (till Alfred): Så du får bara döda mördarsniglar och rådjur.

 
 
 
 
*

De är så läraktiga, tyvärr

Jag blir alltid vansinnig när jag ska spänna fast Alfred i bilstolen. Ungen är en rätt stadig bit - och med underställ och overaller och fanskap blir han ännu stadigare - stolen är urvuxen, bilbältet är för kort, själva spännet muppigt och den här kvinnan minst sagt av en otålig sort. Varje gång jag kryper upp i hans knä och och börjar dra och rycka i bältet, tänder jag snett. Numer hinner jag inte öppna munnen förrän han gör det. Glatt rabblar han:

”Fuck, fuck, fuck, fuck...”

Borde jag tänka igenom mitt språkbruk på nåt sätt?

*

Det tackar vi för

Alma: Jag fiste en fis och den var pytteliten.

Jag: Det var värst.

Alma: Den var så liten... så liten att den inte ens syntes!

*

Vinindränkt samtal om kärlek

Jag står bara inte ut med tanken att ställa mig vid den där dumma spisen igen. Vi köper pizza och sänker kraven. Jag dricker ett glas vin och ramlar därefter in i denna sentimentala dialog med fyraåriga dottern.


Jag: Gud vad mycket jag älskar dig, förstår du det.

Alma: Ja.

Jag: Vad du än hittar på, vad du än säger till mig - så älskar jag dig. Om du säger att jag är knäpp, att jag är dum i huvudet...

Alma: Jag kommer aldrig att säga så till dig.

Jag: Hehe, det kommer du nog att göra när du blir... tretton. Inte för att jag sa det till min mamma när jag var tretton; jag var alltid så duktig.

Alma: Det låter jobbigt för dig.

Jag (gapskrattar): Precis, alldeles riktigt. Så var inte för duktig.

Alma: Näerå.

Jag: Vad du än hittar på - kom ihåg det - så älskar jag dig.

Alma: Mamma, den här pizzan smakar pizza.



*

Luktsinne

Alfred (tre år) sitter på trappan och vädrar i luften:

"Mamma, mamma! Det luktar maskrosor och grodor och stackmyror och glass här! Och lunnefåglar."



*

Hammockhopp

Alfred tar sats, börjar rusa som en galning och slänger sig som en berusad älg i (den dynlösa) hammocken, där jag sitter och pillar bort gammal målarfärg. Hans lilla fot fastnar i hoppet, och han dyker med huvudet rätt in i ryggstödet; resten av kroppen som ett trassel.

Jag: Men hur gick det, hjärtat?

Alfred (andfådd och lite blodig, redan på väg att hoppa igen): Bra! Det gjorde ont, men jag gjorde inte illa mig.

*

Gulligull med abrupt slut

Jag har min flickunge i famnen. Vi skojar och vänslas.



Jag: Du är min allra finaste flicka.

Alma: Du är min allra finaste flicka.

Jag: Lilla ungen min...

Alma: Aj. Du pussade mig i ögat. Nu blev det jobbigt.




*

Nej, det är klart

Alma (stjärnögd blick över fiskbullarna): Åh, mamma, den här såsen smakar underbart.

Jag: Det var väl bra.

Alma (sakligt): Men jag vet inte om jag tycker om den.

*

Toalettkonversation

Samtal man inte riktigt hade föreställt sig att man skulle ha med sina barn - innan man fick barn:

Alma: Mamma, vad gör du?

Jag: Kissar.

Alma: Ska du också bajsa?

Jag: Nej.

Alma: Är du inte bajsnödig?

Jag: Nix.

Alma: Ska du bajsa i alla fall?

Jag: Nej, jag tänkte inte det.

Alma: Vi får se om det kommer bajs ändå.

Jag: M-hm.

Alma: Vad mysigt vi har nu.

*

Kopia

Jag och lilla Alma, kind mot kind framför spegeln. Jag njuter av att se mig själv i henne: samma mun, samma blå ögon, samma runda kinder. Hon är bara så mycket mindre, lenare och blondare än jag. Jag undrar om hon ser vad jag ser.

Alma (plötsligt): Mamma, titta, titta!! Vi har precis likadana näsborrar!!



*

En anledning så god som någon

Alma: Mamma, jag tänkte så här... att vi nog måste köpa en ny tröja till dig.

Jag: Jaså, varför det?

Alma: Jag vill kunna kalla dina andra tröjor gamla, förstår du.

*

Lilla Gandhi

Alma: Mamma, får jag en glass till?

Jag: Nix pix, det blir ingen mer.

Alma (tänker länge, kapitulerar): Nee-ej..! Jag kan inte vara arg på dig.

*

Lycka

Lycka är att vakna av att ens lilla dotter kryper intill en, lindar sina små runda armar om ens hals och suckar kärleksfullt bekymrat:

"Mamma, min lilla gumma. Vad ska vi göra med dig?"

*

Morgontrött

Alma: Jag är så trött, mamma. Jag är alldeles nyvaken i munnen.



*

De ville själva...

Alma: Idag på dagis plockade jag myror!

Jag: Jaha, vad roligt.

Alma: Jag gjorde dem runda.

Jag: Eh..? Dödade du dem?

Alma (förnärmad): Nej..! Jag gjorde dem bara runda.

*

Vad annars?

Alma (står på vågen): Vad väger jag?

Jag: Du väger sjutton och ett halvt kilo.

Alma (börjar gråta): Men jag vill inte vä-häga huttonåckethalvt kilo..!

Jag: Men älskling, varför inte då?

Alma: Det ta-har ju så lång tid att säga..!

*

Naturkraften Alfred

Han har alltid varit en intensiv person. Redan från början stod det klart att den här lilla temperamentsfulla ungen var av en helt annan kaliber än sin mjuka, smeksamma storasyster. Han har alltid varit full av kraft, full av lust att invadera rummet med sin lilla kralliga kropp. Men nu på sistone har hans eldfängda humör svingat sig upp till nya höjder. Han blir så arg så att han hoppar; han blir så förbannad så att kroppen skakar. Jag kan riktigt se hur snett han tänder, hur slint det slår. Jag står bredvid och förundras över denna naturkraft. Det är så uppenbart att han inte kan göra annat än att rasa på i den - att han blir själv drabbad av den. Vid middagsbordet:

Jag: Kom, vi drar upp dina ärmar så att det inte kommer mat...

Alfred (rycker åt sig armen): Nej!!!! Kan själv!!

Jag: Bra där, gubben.

Alfred (kämpar): Det gååååår inte...

Jag: Men då hjälper jag dig...

Alfred (jättearg): Nej!!! Jag kan själv!!

Jag: Visst, gör det.

Alfred (kämpar förgäves): Jag kaaan inte, mamma hjälpa mig...

Jag: Kom med armen då...

Alfred (blir helt vansinnig): Nej, min tur!! Kan själv!!! Dumma, dumma mamma!!!




*

Goddag yxskaft-dialog

Alma: Det är min tur nu.

Alfred (är två år och bryr sig föga om turtagning): Nej, det är din tur!

Alma: Men jag sa ju det.

Alfred: Jag med.

Alma: Vill du att jag ska bli arg på dig?

Alfred: Jag ska knuffa dig. Oj, det var inte mening. Felåt.

Alma: Du är så tokig, du. Jag orkar inte bli arg på dig.




*

Ord av kärlek

Alfred (två år) lindar sina små armar om min nacke. Han borrar in näsan i min hals och kramas hårt. Jag snusar i hans hår och fyller lungorna med hans ljuvliga doft. "Jag älskar dig" viskar jag mot hans hjässa. Och han vänder sitt lilla ansikte mot mig, ler mjukt och svarar tillgivet:

"Jag äl-kar rådjur."



*

Angeläget samtal

Ljuvligt är det att vara uppe med sin minsting och samtala om livets väsentligheter. Och vilken lycka - vi fann en död tvestjärt på golvet. Länge låg vi båda framstupa och tittade på den.

Alfred: Jag tycka om testjärtar.

Jag: Mm.

Alfred: Den fin. Den jättemysi.

Jag: Tycker du det?

Alfred: Jag lite rädd testjärten.

Jag: Jag med.

Alfred: Jag rädd först!

Jag: Mm.

Alfred: Den död?

Jag: Japp.

Alfred: Mamma, den jättejättedöd.

*

Barnsäkerhet

Två små ungar på huk framför ugnen, storasyster och lillebror. De undersöker ugnsluckan.

Alma: Det här är ugnen, den får man inte öppna.

Alfred: Neej?

Alma: Men om man ska öppna, så måste man trycka in den här grejen.

Alfred (läraktig): Jaaa?

Alma: Tryck här. Ja, det är bra. Så gör man.

Alfred (trycker in säkerhetsgrunkan, öppnar luckan): Så gör man.

Alma: Men man får inte det.

*

Nån som vet?

Kvällsfundering från Alma:

"Mamma, varför ser fasaner så förvånade ut?"

*

Om så väl vore

Alma: Varför är dörren låst när vi inte är hemma?

Jag: För att det inte ska komma in några tjuvar.

Alma (överseende tonfall): Men mamma, det finns inga tjuvar.

Jag: Inte..?

Alma: Nej, det finns inga tjuvar på riktigt. De finns bara i böckerna och på Bolibompa och på datorn... och såna grejer.

*

Artigt

Alma: Kan jag få lite vatten, snälla mamma?

Jag: Javisst. Vad snällt du frågade.

Alma: Ja, för en del mammor och pappor blir ledsna när barn frågar gnälligt.


Låt mig nyansera bilden:

Andra inte fullt så änglalika kommentarer förekommer också, oh yes. Idag, mitt emellan potatisplättarna och ärtorna, passade hon över glatt över:

"Mamma, vill du inte bli död?"

*

Fel av mig

Alma: Mamma, vad är "hungrig"?

Jag: Det är när magen säger "jag vill ha mat".

Alma (förtrytsamt): Nej, nu skojar du..! Det är ju när magen säger "kurr kurr".

*

Tröst

Alma: Är du ledsen, mamma?

Jag: Ja, jag är ledsen. (tänker till) Men jag blir glad när jag tittar på dig.

Alma: Jag är också ledsen.

Jag: Är du?

Alma: Men jag blir glad när jag tittar på dig!



*

Anatomiskt nytänkande

Alma (tre och ett halvt år) tittar kisande på mig, kommer nära och börjar klappa mig över höfterna.

Alma: Jag tycker att du skulle ha tuttarna här istället.

Jag (gapskrattar): Jaha, varför det?

Alma (med kännarmin): Vet du, jag tror att det skulle vara fint på dig.



*

Inget fel på självförtroendet

Klockan halv sex vaknar jag av att Alfred står i sängen och vrålar:

"Mamma, maaaamma!!! Kom, mamma! Kom! Kom nu..! Du ääääskar mig, mamma, du ha längtat etter mig!!"

Jag får hartnär skrämselhicka av att vakna så. Men det han skriker är ju sant.

*

lördag 7 augusti 2010

Pinsamt på tunnelbanan

Alfred (två år) och jag åker tunnelbana. Han är överlycklig och spiller sin flirtiga glädje på alla runt omkring i vagnen. Mittemot oss sitter två svarta killar, varav den enda skojar med oss. Alfred stirrar förtjust på honom, på hans kompis, tillbaka till honom. Sen utbrister han glädjestrålande:

"Mamma! Titta-kolla på dem! Samma likadan, samma likadan!!"

Jag är ändå nöjd med att jag inte högg honom över munnen och sa:

"Grabbar, grabbar! Ungen är bara två år och jag ser skillnad på er. Är ni förresten tvillingar?"

*

Bästa väckningen

Tidig, tidig morgon. Jag är fortfarande kvar i drömmen. Kroppen vill inte vakna. Hela sängen gungar när Alfred, snart två år, häver sig upp i den och klättrar upp på mig. Hans lilla kropp känns som ett enda litet levande jubel. Jag är mör och dödstrött. Jag mer känner än ser hans lilla ansikte tätt intill mitt. När jag tittar upp är hela mitt synfällt fyllt av hans glada ögon. Han gör en tunnel med händerna och kikar in i mina ögon och säger långsamt men glädjestrålande:

"Hej på deeej, mammaaa..!"


 


*

Upplysningsvis

Bussresan från förskolan och hem tar en kvart. Under denna kvart upplyser Alfred (ett och ett halvt år), oavbrutet sin storasyster och mig om att vi befinner oss på en buss. Han är... lite tjatig.

Alfred: Bussen, bussen!!! Bussen! Bussen, bussen, bussen, bussen! Bussen! Bussen! Bussen, bussen, bussen, bussen, bussen!!!

Jag: Mm, visst, bussen.

Alfred (slutar aldrig): Bussen, bussen!!! Bussen!

Jag (välvilligt): Bussen, vi åker buss, ja.

Alfred: Bussen, bussen!!! Bussen! Bussen, bussen, bussen...

Alma (matt): Men det räcker om du säger det en gång.


*

Coola ner, mamma

Vi är på väg hem från förskolan. Alma, 3 år, diskuterar sin framtid. Hon går i bröllopstankar.

Alma (dramatisk berättarröst): Jag veeeet inte vem jag ska gifta. Jag undrar vem jag ska gifta. Vi får se vem jag ska gifta.

Jag: Du kanske ska gifta dig med Lukas? Eller med Niklas eller Viktor?

Alma: Nej, jag ska gifta med min lillebror.

Jag (frigjort): Vi får väl se hur det blir. Vad spännande det ska bli.

Alma (avmätt): Inte så spännande.

*

Varför sa du inte det på en gång?

Dialog mellan förstående treåring och liten glad gamäng utan sinne för variation:

Alfred (glad): Gam gam gam ga-gam.

Alma: Vad säger du? Jag förstår inte vad du säger.

Alfred (ännu gladare): Gam gam gam ga-gam.

Alma (tåligt): Men vad säger du? Jag förstår inte vad du säger

Alfred (opåverkad): Gam gam gam ga-gam.

Alma (ger upp): Jaha, det är så du menar.




*

Liten flicka reder ut begreppen

Alma, tre år: Mamma, vad betyder "förvånad"?

Jag: Eh, det är när man tänker "Oj!". Till exempel om det kommer upp en katt ur den där stöveln, då blir jag förvånad.

Alma (tänker länge): Eller hund.

Jag: Ja, eller hund...

Alma (slår fast): Hund är det.

*

Anatomisk sensation

Nackdelen med att ens lilla dotter har en välartikulerad och klar liten stämma är följande:

Elegant och möjligen något livstrött herre med sydländskt utseende sitter på en parkbänk. I närheten finns en liten snart treårig flicka och dennas mor. Plötsligt utbrister flickan högt och överlyckligt:

"Men mamma, den där farbrorn har SKÄGG PÅ HÄNDERNA!!"

*

Väderprat

Plusgrader i februari. Alma (3 år) står vid fönstret. Hon tittar ut på den blöta, leriga tomten. Hon bestämmer sig för att konversera med sin lillebror (1 år) och utbrister suckande:

"Åh, vad mycket väder..!"

*