Från barn och dårar: Gulligull med abrupt slut

söndag 8 augusti 2010

Gulligull med abrupt slut

Jag har min flickunge i famnen. Vi skojar och vänslas.

Jag: Du är min allra finaste flicka.

Alma: Du är min allra finaste flicka.

Jag: Lilla ungen min...

Alma: Aj. Du pussade mig i ögat. Nu blev det jobbigt.

*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Höga klackar och oglammiga fisar

Jag sitter på tåget med två småpluttar intill mig. Jag är på väg till en fest och har svidat upp mig i det glammigaste jag äger, hela kittet: klänningen som är lite för tajt, sminket som blev lite för överdrivet, klackarna som är lite för höga. Tuttarna vid hakan och en svettig liten näve i varje hand. Jag är avgjort den elegantaste mamman på hela tåget, både cool och tjusig. Då upphäver den ena ungen sin läskigt välartikulerade stämma och utbrister så högt att precis alla på hela tåget hör:

"Mamma, kommer du ihåg i morse när du pruttade så högt så att vi blev rädda? Gör så igen!"

Och den absolut enda anledningen till att jag inte hivar ut ungen genom fönstret är att klänningen är så tajt att jag inte kan lyfta armarna så högt.

Det är sånt den här bloggen handlar om.

Sidor

söndag 8 augusti 2010

Gulligull med abrupt slut

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar