Alfred sjunger om kanyler

Alfred (fyra år) går runt och mummelsjunger. Jag blir lite brydd när jag hör orden. Jag hade kanske snarare förväntat mig nåt om bananer i pyjamas.

Alfred (sjunger): Men vill du inte haaa mig... Har du fått mig i en överdooos... Har svaret blitt en blodig blues, så draaa då kanylen ur din arm...

Jag: Men oj. Kan du den sången?

Alfred: Ja så klart. Det är min fabborit-sång. 

Jadå. Jag erkänner att jag spelar en del Sundström här hemma.

VILL DU INTE HA MIG



Är du inte glad
Fast det är en solig dag
Här är det vår och fågelsång och här är jag
Kom hit och ta vad du vill ha
Eller lägg dig ner och låt det va
Gör vad du vill, allting du gör är bra



Men vill du inte ha mig
Då skiner solen som ett hån
Kall och oberörd långt härifrån
Och fåglar sjunger falskt och meningslöst



Om kärleken var nån slags drog
Så man slapp att se allting man såg
Man kunde tända av och se att allt var båg
Med nykter blick man tittar på
Människor kantiga och grå
i såna fall så är jag hellre hög än låg



Men vill du inte ha mig
Har du fått mig i en överdos
Har svaret blitt en blodig blues
Så dra då kanylen ur din arm



Lärkan drillar nu sin drill
Små harar gör det en gång till
Komma tillsammans är vad alla djuren vill
Jag är en ask med fin choklad
Jag är allt som gör dig glad
Jag är en bubbelpool – kom hit och ta ett bad



Men vill du inte ha mig
Är det här en sång ingen hör på
Som jag likaväl kan sluta på
Och bara sitta tyst och se dig gå



Vill du inte ha mig
Kan du inte stanna då
Allting jag har det kan du få
Vill du inte, vill du inte ha mig då

*