måndag 6 december 2010

Vänskap är kärlek utan feber

Jag har känt henne sen jag var fyra år och hon tre. De var våra nyinflyttade grannar, och hon stod vid brevlådan och spanade. Hon blev min bästis redan vid vårt första "hejvadheterdu". Och sen: hoppa hage, leka skola, leka häst, leka med barbie, sjunga i hopprep, starta hemliga klubbar. Det var i hennes garderob jag gömde mig när jag rymde hemifrån och gjorde mamma och pappa sjuka av oro. Det var med hjälp av henne jag stal en kanin från Torekällberget. Det var hon och jag som kom på den geniala idén att banta genom att bara äta is. Det var ihop med henne jag tjänade mina första egna pengar. Vi var helt enkelt bästisar i vått och torrt.

Det går några år. Man tar studenten, reser utomlands, pluggar vidare, flyttar några gånger, jobbar, gifter sig, skaffar några barn, renoverar hus, skiljer sig.

Plötsligt bor vi grannar igen. Jag är så våldsamt glad över att ha henne kvar i mitt liv. Känslan är densamma som för tio eller tjugo eller trettio år sen. Det är vardag, det är kärlek, det är den fullständiga vissheten om att man får vara precis som man är.

Hon (sms): Kan jag komma över en snabbis?

Jag (sms): Jag käkar chips till middag. Kom ba.

Sen står hon i dörren, bedårande vacker och i världens fulaste kläder.

Hon: Jag målar egentligen.

Sen sitter hon en stund hos mig, och vi river av lite väsentligheter. Hon ser att jag inte har några julsaker uppe och hon vet varför. Så klart hon gör. Hon vet allt annat också.

Tre minuter efter att hon har gått hem, ringer det på dörren igen. Tre minuter - det är tiden det tar för henne att gå hem till sig, plocka med sig två adventsljusstakar och komma tillbaka till mig med dem. Hon räcker över dem till mig. Min bästis. Vacker som en julnatt i mycket fula kläder.


*

12 kommentarer:

  1. Vilken makalöst bra mening "vänskap är kärlek utan feber" hurra!

    SvaraRadera
  2. Nu blir det lite blankt i ögonvrån här. Vad underbart med så vacker vänskap, som bara är. Hälsa din granne att jag älskar att hon är den hon är!

    SvaraRadera
  3. En riktig vän är guld värd. De växer inte på träd minsann.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Åh så fint beskrivet! Och så sant, riktig vänskap är nästan det vackraste som finns. Kram

    SvaraRadera
  6. Men...åh, vad fint skrivet. Jag blir berörd, rörd o alldeles varm i magen. Var rädd om din vän <3

    SvaraRadera
  7. Mitt i prick! Vänskap, den finaste kärleken som finns!
    /Småländskan

    SvaraRadera
  8. Åh vad jag önskar mig en sån vän!! Mer än allt annat på jorden..... fy fan vad du kan skatta dig lycklig!

    SvaraRadera
  9. Madelene: :-) !

    Oroshjärta: Den meningen har jag stulit från nåt sammanhang jag inte längre minns. Den fångar det bra.

    Zäta: Det ska jag hälsa henne ifrån dig. :-)

    Conny: Det är sant.

    ToT: Ja, det har jag.

    Singelmamman: Du vet ju. :-)

    StrandviksVillan: Ja!

    Madlar: Det är jag. Har man känt varandra i över trettio år är det för livet.

    Småländskan: :-) !

    Anonym: Det gör jag. Kram till dig.

    SvaraRadera