Jag stannar vid macken för att köpa nödmjölk. Klockan är åtta på morgonen och jag har ruschat runt sen klockan sex. Nu är båda ungarna skjutsade till sina respektive ställen, och jag kan börja ta hand om mig själv. Om jag inte får kaffe extremt snart, så dör jag. Och till kaffet måste jag ha mjölk; annars dör jag också. (Jag storhandlade igår men glömde mjölken - hur orutinerad får en småbarnsmamma vara??)
Jag springer in på macken. Tretton spänn för en mjölk, det är ju rena rånet, men vem bryr sig, jag nappar mjölken och hetsar bort till kassan. Jag vet inte varför jag stressar så. Kanske för att det spöregnar ute, kanske för att kaffeabstinensen river i min kropp, kanske för att jag så enfaldigt omhuldar synen på mig själv som en snabb person.
Men när jag ska betala börjar jag fumla med mynten. Jag tror att jag har jämna pengar, och så har jag inte det, och så har jag det ändå. Och så ska man lägga ner mynten själv i den där lådan de har, och så blir det nåt knas. Till slut har jag betalat för min svindyra mjölk. Jag vill släta över min egen omständlighet och låta snubben i kassan förstå att så här långsam är jag verkligen inte i vanliga fall (som om han skulle bry sig).
"Som värsta panschisen!" säger jag högt och fyrar av ett självironiskt leende till honom.
Då händer två pinsamma saker samtidigt. Jag inser att kassakillen är högst tjugo år och knappast ser på mig som en puma. Han tycker verkligen att jag är en panschis. Och så vänder jag mig om och går rätt in i armarna på en alldeles riktig panschis.
*
hahaha! du var just min kopp kaffe med mjölk! (du räddade min morgon alltså) kram på dig för det!
SvaraRaderaHehe!Garvar rått här!
SvaraRaderaKram
HA HA HA...Ja utan kaffe kan vad som helst hända. Jag dör också utan kaffe! Kaffe håller världen igång. Åtminstone en stor del av den.
SvaraRaderaLivet är aldrig till 100% som man förväntar sig! (kan vara rätt skönt ibland!) *ler*
SvaraRaderaÅååh man hade en spade eller ett färdigt stort hål vid såna tillfällen...!
SvaraRadera:D
Jaherregud...(kan man annat än le brett?) sådant här kan man verkligen relatera till. Och i dessa sammanhang känner man sig gärna som rekvisitan i en dålig eller överarbetad komedi. Frågan är vem eller vad som egentligen rycker i trådarna?
SvaraRaderaHehe! Underbart att läsa om men rätt pinsamt att vara med om.
SvaraRaderaTack för dagens skratt!
*ler*
SvaraRaderaKan en dag börja bättre?
Det är nästan som i filmerna när någon pratar skit om en person och de andra gör konstiga miner tills den som snackar skit säger:
"Han står bakom mig, va?"
och de andra nickar lite pinsamt...
Hoppas att panschisen inte slog dig i huvudet med käppen bara! Kanske du hade tur och hörapparaten var avstängd?
Har ett liknande förhållande till kaffe som du och det har hänt att jag har betalat mjölk till dubbla normalpriset en tidig morgon - för utan går ju absolut inte!!
Kram
Oh så underbart! Du kastar sten i glashus och råkar dessutom träffa en pensionär.
SvaraRaderaMitt i prick! Urskön kommentar för oss som inte var med.
SvaraRaderaNu skla jag å ta och koka mig lite kaffe. Må så gott. Kram till dig.
Muahahahaha! Först drabbades jag av självinsikt och stort igenkännande när jag läste orden "kanske för att jag så enfaldigt omhuldar synen på mig själv som en snabb person." Sedan... var det väldigt turligt att jag INTE just då drack kaffe. MUAHAHAHAHAAAA! Lav yo, var orden!
SvaraRaderaUnderbart! Och visst är de där maskinerna man ska stoppa mynt i löjliga, jag är så himla panscho att jag inte ens ser dem så jag försöker alltid ge kassörskan/kassören mynten och de säger alltid, lite uppgivet, att jag ska lägga mynten i maskinen. De tänker säkert "J-la panscho...".
SvaraRadera/ Cathrin