Alfred: Det blir så bra att jag nästan gråter. Det blir... skitbra.
 |
| Skitbra pinnar och stenar. |
*
söndag 26 september 2010
Gråtmilt om målade pinnar
Ungarna släpar hem pinnar och stenar och vill måla dem, och vem är jag att säga nej till självklarheter? Jag lyssnar förstrött på prat om vapen och skjutare och magiska skatter.
Alfred: Det blir så bra att jag nästan gråter. Det blir... skitbra.
*
Alfred: Det blir så bra att jag nästan gråter. Det blir... skitbra.
*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men självklart blir det _skitbra_! =)
SvaraRaderaDet kallas engagemang. Skitbra blir det!
SvaraRaderaMed risk för att låta Jurassicgammal... skönt som bara den att se att det fortfarande finns rum för det fantasifulla och enkla - i ljuset av Toys R Us och annat skräddarsytt som bidrar till att många barn knappt får tid eller utrymme att skapa och tänka själva...
SvaraRaderaStort och smått: Jarå. Och vissa grövre saker kommer också ur de där små munnarna.
SvaraRaderaConny: Eller hur!
RoSt: Åh, du tror jag bojkottar färdiga leksaker av ideologiska skäl. Och så är jag bara... skitfattig. :-D
Kreativitet! Det gillar jag skarpt!
SvaraRadera/ Cathrin
Vad är det med barn och pinnar egentligen?
SvaraRaderaFast de har tusentals leksaker hemma så ska dessa pinnar absolut med hem.
Nja, det var inte riktigt så jag tänkte... faktiskt...
SvaraRaderaMen, visst kan "materiell fattigdom" utgöra ett kreativitetens och improvisationens ymnighetshorn. :)
Hursomhelst: pågen och tösen drar med sig saker 6 ting från buschen - och du hoppar på tåget. Najs! Blir nästan litta fuktig i glogluggarna!
Cath: Jag med! Men du, vad har hänt med din blogg?? Jag saknar dina foton på ledsna gräsänder.
SvaraRaderaChrissan: Helt klart en mani av nåt slag.
RoSt: Vissa tåg är så lätta att hoppa på, broder.
skitbra är en skitbra kommentar, å pinnar ligger och bara vill bli målade så de sticker ut från mängden, de blir skitbra alltihop
SvaraRaderaKram Helena M.