Vi läser en bok om dinosaurier. Vi talar länge och väl om när de levde, varför de dog ut och hur andra djur tog över herreväldet på jorden. Alfred (fyra år) lyssnar noga medan jag brer ut mig om evolutionsteori så begåvat jag kan. På kvällen ger han luft åt sina ännu obesvarade frågor. Han spänner ögonen i mig.
Alfred: Men mamma! Var var du när dinosaurierna dog - och när blev du en apa??
*
Haha! Ja var var vi då?!
SvaraRaderaMan är verkligen lastgammal i sina barns ögon.
Hahaha, underbart.
SvaraRaderaUnderbart!
SvaraRaderaHar delat ord med några små i dag jag också?
Mer än ett skratt att spara!/Kram Fighter
Haha, vad svarade du?
SvaraRaderaHahaha! Min respekt för Alfred bara ökar! :)))
SvaraRaderaHahaha! Oh jösses! Vi mammor får skulden för allt. Ännu något för sonen att ventilera hos hjärnskrynklaren när han, Alfred alltså, blir äldre. :-) Kram
SvaraRaderaInte lätt att svara på det!! // Marie
SvaraRaderaDet är verkligen en motiverad fråga!
SvaraRaderaHahahaha! fyfan vilken underbar unge du har- jag skrattar så jag dör..
SvaraRaderaAnnica: Japp, född under Krita-peioden. Möjligen Jura.
SvaraRaderaFredrik: :-)
Fighter: Finns inget bättre!
Rut-Knut-Tjut: Haha. Säkert nåt väldigt intelligent.
Lussan: Låna?
Singelmamman: Det blir dyra räkningar, var så säker.
Cajsas Faster: Nä.
Zäta: Eller hur. Var var du själv, din lilla tränga dig före i kön-människa?
Tjillevippmorsan: Dö inte, kära du. :-)