tisdag 26 oktober 2010

Tröst

Det blir en sån kväll, en sån natt.

Matkassarna är så extra tunga, bussarna så extra försenade, maten så extra tråkig, ovissheten kring boende-ekonomi-jobb så extra påtaglig, hemmet så extra kallt, precis allt så extra motigt. Mycket viktiga samarbeten håller på att haverera, och ikväll tryter min kraft. Ångesten ligger bakom en krök och lurar, och jag fulgrinar i smyg. Jag är frestad att ta ett glas vin för att göra kvällen lite mjukare. Avstår. Barnen är lugna och glada, och det är verkligen inte min förtjänst att det går så fint att få dem i säng. Jag är ledsen och ful och fel. Jag försöker kliva ur det jag geggar runt i och säger: "Det är bara en sån kväll, du vet att det känns bättre i morgon". Tveksam framgång. Jag ger fingret åt den bleka, supertråkiga, fula kvinnan i spegeln med skitigt hår och utan självdistans, sveper den otäckaste gamla trasan jag hittar omkring mig. Då hör jag en liten kär röst vid höfthöjd, som påminner mig om varför jag älskar att leva.

Alfred (nyper i den jättefula trasan): Mamma, jag tycker du är så snygg i den här lena klänningen.

Tröst och mening.
*

19 kommentarer:

  1. Kan det vara till någon tröst Elin så har jag sådana dagar med.
    Men du har en stor fördel...
    Du har en Alfred och en Alma i lagom höfthöjd.....
    Kram på dig denna tidiga kalla morgon på gården Digernes. Synnöve.

    SvaraRadera
  2. :D deilig med barn :D Og dine tror jeg er veldig spesielle...du har nok vært et godt forbilde. De er flink med ord...som du :D

    SvaraRadera
  3. "Ål jo nid iss lavv"! =)

    SvaraRadera
  4. Ungar VET när de ska ge såna kommentarer. Jag har väl varit med om ungefär samma sak och vet att man genast blir varm om hjärtat och plötsligt kan le lite igen...
    Efter regn kommer sol!
    (men ibland känns det som om det aldrig slutar regna...)
    Ha en fin dag!
    Kram Elle

    SvaraRadera
  5. Ja, de vet.
    De vet precis.
    <3

    One of those days...

    Stor kram.

    SvaraRadera
  6. Jag hoppas att det känns bättre idag. Det är fruktansvärt att må sådär, även om man någonstans vet att det någon gång kommer att kännas bättre.

    När det känns skit är det plötsligt lätt att leva i nuet, höjden av ironi. Tänk om man hade lika svårt att se en framtida förändring när man mådde riktigt riktigt bra :)

    SvaraRadera
  7. Håller med RoSt, för att inte utveckla det hela...

    SvaraRadera
  8. Vilken underbar blogg. Kram till dig och barnen

    SvaraRadera
  9. Underbara barn och Knyttet-tröst. Alla, tror jag, nästan alla som har kontakt med sitt känsloliv kan nog känna in sig i det du skriver. En dag med perspektiv får man nästan fundera på vad det var som var så in i helsike tungt.
    *kramar om och stryker över håret och viskar, "Det ordnar sig ska du se"*

    SvaraRadera
  10. Du skriver så man blir tårögd!

    MVH MLK:-))

    SvaraRadera
  11. Håller båda tummarna att allt ordnar sig till det bästa!! Vilka härliga ungar du har! Vill bara ha mer av dina berättelser om dem. Varför inte skriva en bok?

    SvaraRadera
  12. Gulle gull!
    Det löser sig! Kram

    SvaraRadera
  13. Du har fina gulle-barn. Läste att någon skrev: Efter regn kommer solsken. Det brukar stämma. =)Kram.

    SvaraRadera
  14. Precis en sån dag/kväll hade jag också i går. Minus den där sista meningen då. Och vi vet nog båda två att vardagsmirakel sker och saker och ting ordnar sig. Som min minsta sa vid sex års ålder; det kanske inte blir som du tänkt, men det blir bra ändå!
    Oinloggad Singelmamman

    SvaraRadera
  15. Först trodde jag att du hade kommit fel, det liknade mitt liv på pricken...
    Sen kom den lille in i bilden o jag insåg att det var nån annans liv du beskrev, min parvel är ju 18 och mamma (dvs jag) är vekligen den sista han älskar...

    Kul läsning ändå, lycka i livet min medkvinna!!
    Styrketankar <3

    SvaraRadera
  16. Åh... dom är så bra... de där barnen du har. Mina barn säger:
    -Du är så mjuk och skön. Det är bara för att du är så tjock!

    Det är som att få en fin blomma, och upptäcka att den är full av löss.
    Eller som att få en prinsessbakelse, och upptäcka att grädden är salt.

    Tänk på att det faktiskt inte är DU som är fel. Det är omständigheterna runtomkring som är fel. DU är en underbar människa. Det klart att du inte kan se det själv när omständigheterna tvingat på dej ful-glasögonen, men jag ser det. Jag VET att du är fantastisk. Och vore du perfekt så skulle du inte vara så bra för ingen orkar med perfekta människor. En tavla i bara en färg är inte så kul att ha på väggen. Det måste till både ljus och mörka färger för att ge någon spänning, ge något att betrakta, något att älska, att vilja vara nära.

    Om jag ska vara helt ärlig så är du inget annat är härlig!

    SvaraRadera
  17. Synnöve: Jag vet, gumman. Jag vet.

    Rariteten: Tack snälla. Du är ju rätt deilig själv!

    RoSt: Sannerligen. Så är det.

    Elle: Ja, de har ett sjätte sinne för det. :-)

    Anna: Många kramar tillbaka! Dumma sextio mil.

    Smilla: Ja, det är vekligen höjden av både ironi och dumhet och onödighet. Tänker ofta på dig dessa starta eget-dagar. Jag får nog mejla!

    Conny: Jag med. :-)

    Tant Björn: Tack och tillbakakram.

    Ingabritt: Du får mig att gråta ännu mer nu. :-)

    Pärlbesatt: Mycket.

    MLK: Härligt, höll jag på att säga. Kära MLK, jag har mycket att tala med dig om... :-)

    Lisbeth: Tack kära du. :-) Drömmen lever.

    Cajsas Faster: Jadå. Det gör det.

    Ting o tankar: Med regnbåge och allt.

    Singelmamman: "Det kanske inte blir som du tänkt, men det blir bra ändå!" Mycket bra och sant talat. Man borde tatuera in det på insidan av ögonlocken.

    Marie: Tack för styrketankarna och alla orden. Ang. din artonåring - man agar den man älskar?

    Zäta: Tack, min gullfis. Hahaha, men du. Precis sånt där häver ju mina ur sig också. Ungar!! Men i deras värld finns det ju ingen motsättning mellan att vara mjuk och skön och vacker och tjock. Så brukar jag (försöka) tänka. ;-)

    SvaraRadera