fredag 29 oktober 2010

Ett undermåligt på pricken-porträtt

Jag jobbar på en porträtt och känner mig schizofren.

Det är en beställning och jag vill att det ska bli bra. Jag vill att det ska bli likt. Jag vill att mottagaren ska kunna skymta personens själ i de där strecken jag har dragit.

Schizofren känner jag mig eftersom jag ideligen pendlar mellan hur dåligt jag finner porträttet och hur på pricken-bra jag tycker att det är.

Det är inte ens likt.

Det är verkligen han.

Till Malin, blyertsskiss, Elin Damberg ©.
 *

9 kommentarer:

  1. Jösses vad duktig du är! :-)

    SvaraRadera
  2. Har inte du tolkningsföreträde?

    SvaraRadera
  3. Önskar att jag kunde åstadkomma något så bra

    SvaraRadera
  4. Fru Venus: Jösses, tack.

    Ingabritt: Hahaha! Joooo, men vilken av rösterna i huvudet ska man lyssna på? De är ju så oense.

    Shamrock: Tack. :-)

    SvaraRadera
  5. Att måla in själen i ett porträtt måste vara bland det svåraste som finns.

    SvaraRadera
  6. Conny: Man måste ha mod att försöka. Om man lyckas eller ej är mindre viktigt. :-)

    SvaraRadera
  7. Känn dej nöjd! Du kan det där!

    SvaraRadera
  8. Jag kan ju inte avgöra om det är likt eller inte eftersom jag inte sett förlagan, men snygg, det är han den där karln du ritar. Det blir han säkert nöjd med, och beställerskan! Det kanske bara är du som tycker det är viktigt med själen.
    Skulle du få för dig att rita av mig någon gång vill jag att du gör mig snygg ;-)

    SvaraRadera
  9. Cajsas Faster: Thanks darling.

    Zäta: Det är just det. :-) Han är verkligen skitsnygg, mycket snyggare än på min teckning. Iofs är jag partisk; beställaren är min svägerska och förlagan är min bror. Men nu är skissen överlämnad och allt är väl ombord. Angående den sista meningen: man kan väl inte göra det som redan är snyggt snyggt?

    SvaraRadera