måndag 22 november 2010

"Din mammas..."

Vi drar till lekparken. Jag kryper in i kojan under rutschkanorna och betraktar intresserat de lokala konstnärernas tankeväckande alster. Jag försöker verkligen bli provocerad och upprörd, men det vill inte riktigt lyckas. Jag ser de små snoriga och finniga vandalerna så tydligt framför mig; jag ser hur de kämpar och markerar och jävlas och håller på. "Se mig, se mig!" Jag känner mer ömhet än indignation. 






*

11 kommentarer:

  1. Ser framför mig hur "Urgh" får en "smekning" för att ha använt en kolbit lite väl okonventionellt på väggen i 3:e grottans gemenskap... Eller hur en skriftlärds son får dask i det antika Mesopotamien, för att ha fyllt ut en kilskriftstavla med innersta tankarna om senior... ;)

    SvaraRadera
  2. RoSt: Hahaha, precis. Det är nåt väldigt tidlöst över detta behov.

    SvaraRadera
  3. Man skulle vilja ta dom i famnen och stryka dom över håret, kanske bjuda på lite varm choklad!?

    SvaraRadera
  4. Ja de är duktiga de där små konstnärerna.
    Undrar om de fortsätter i samma stil om några år.

    Ska försöka ta mig ut i köket och sätta en deg. Matbröd går som som varmt vetebröd här i huset. Hembakt är bäst...

    Ha en sköner måndag nu.
    Kram Synnöve.

    SvaraRadera
  5. SoS: :-D

    Fru Venus: Kanske inte direkt. Hahaha. Jag menar inte att man ska göra vågen av hänförelse. Jag menar att det är nåt gulligt över den där pubertala ilskan. Å vad jag blir provocerad liksom.

    Synnöve: Det finns ingenting så gott som nybakt bröd! Med smör som smälter och en riktigt god, fet, lagrad ost... *arghh*

    SvaraRadera
  6. Hihi! Ja, det är svårt att bli arg när du så ger en så målande bild av vilka det faktiskt är som ägnat sig åt konsten att klottra och verka provocerande :D
    Kram

    SvaraRadera
  7. Konst, på sitt sätt. Kalla det Urban dictionary.

    SvaraRadera
  8. Mmm, de små liven... NOT! (egentligen jo, jag vet) men inte när dom provocerar och saboterar på ens privata egendom och sparkar fotboll i trappuppgången tolv på natten eller kallar en för hora på väg hem från jobbet för man ber om att få komma förbi på gåvägen där dom barrikerar till fulla bredden..

    Fast sen är det vel så att jag bor i ett område som har lite mer av den shargongen kanske.. Det är vad som sägs iallafall, och börjar förstå varför..

    SvaraRadera
  9. Rut-Knut-Tjut: Haha. Hormoner och acne...

    Gafflan: Klart de skulle nypas i örat. Men det är ändå svårt att inte flabba ibland.

    Stockholm Under Ytan: Välkommen hit! :-) Ja visst - på sitt sätt.

    Madelene: Jag försvarar ingenting av det. Jag har bott femton år i såna områden som du bor nu, så jag vet hur ilsken och deprimerad man blir. Jag tycker bara att det är lite humoristiskt att en liten snorunge har skrivit "din mammas håriga röv" under en rutschkana i hopp om att provocera omkull alla som läser det.

    SvaraRadera