Jag har varit på viskurs den här helgen. Svensk folkmusik. Jag trodde att jag skulle få skråla loss och sjunga med lite härligt opretentiöst i roliga, burleska låtar och ge mig hän i smäktande visor om bortsprungna getter och jungfrur som saknade vännen sin.
Men den där kursen var ingen lek; det kan jag försäkra er. Det var märkliga dialektala fraser och otroligt invecklade melodier och borduner och kvartstoner och stämsång och upphämtstoner och knepiga drillar. Här var det inte fråga om att gasta med lite på känn.
Kära vänner. Jag har varit så koncentrerad att jag är alldeles borta i skallen. Och inte en enda låt kommer jag ihåg nu efteråt.
*
Det låter ju jättekul, och invecklat! Musik och sång är roligt och man blir glad...och trött i
SvaraRaderahuv´et. Ha det kul!
Låter som en mysig helg.
SvaraRaderaHåller man ett för högt tempo, och vill varva ner, så ska man sätta på sån här musik. CD-skivor med denna typ av musik borde finnas receptfritt på alla apotek. Bra mot hjärtinfarkt.
SvaraRaderaOm man däremot känner sig lite smådeppig, och lyssnar på sån här musik, kan man bli nerdragen i vemodets bottenlösa brunn. Ungefär som finnarna känner sig när de förlorat en ishockey-landskamp mot Sverige. :-D
Helgen låter ju skoj(om man gillar att sjunga) men låten du lagt upp var inget vidare. Boooring! Eländet tog ju liksom aldrig slut. Förlåt. Dessutom håller jag inte alls med Conny, jag blev snarare stressad än lugnad.
SvaraRaderaKram!
Karins fotoblogg: "Eländet" ho ho ho. :-D När det gäller den första låten håller jag med dig. Jag stod ut en minut, sen fortsätter "joddlet" 3 minuter till. Too muuuch! Men min kommentar avsåg de andra.
SvaraRaderaCajsas Faster: Kul och krävande på ett skönt sätt!
SvaraRaderaRut-Knut-Tjut: Japp! :-)
Conny: Själv gillar jag enkla visor i moll. Jag är uppvuxen i gammeltjosan-kulturen, vilket innebär dels att folkvisor och sånt är hemmamarker för mig (även om jag dansar mycket bättre än jag sjunger), dels att jag har fått en överdos av gnälligt fiolgnidande. Youtube-klippet är ett exempel på en visa som är svår att sjunga, inte på något som jag tycker är behagligt att lyssna på!
Karin: Kolla min kommentar till Conny ovan, ditt lilla neggo. :-)
Conny: Errhmm.... trodde det var en och samma låt. Nu blev jag avslöjad, snabbspolade i genom det hela... ;)
SvaraRaderaElin: Puh! Jag blev orolig ett kort tag att du tyckte det var bra :D
Karin: Flera av låtarna på kursen var jättebra och framförallt roliga att sjunga. Synd att de var så svåra, annars skulle jag sjunga dem för dig. En viss burlesk fyllevisa om en jeppe som var glad "fastän han var döder" skulle nog passa dig. Och så sjöng vi en visa om längtan, så vemodig att jag plötsligt helt otippat började gråta.
SvaraRaderaConny: Du nämnde "vemodets bottenlösa brunn". Jag kan bara hålla med. Och för att förtydliga: youtube-klippet hör inte till denna kategori.
Jag har inget ljud på min dator. Skit också!
SvaraRaderaFör övrigt gillar jag vemodiga mollsånger bäst. De har liksom ett sug i sig som gör att man lättare kan blomma ut i tonerna.
Så baskat vackert... =)
SvaraRaderaÄr svag till max för folkmusik av alla de slag från de flesta områden på vårt klot!
Jo men... Jag tyckte om den! Någon av mina nedärvda spelmansgener började vibrera lite lätt. Gammeltjosan-kultur är ett underbart uttryck. Man stod på pappas fötter framför "Nygammalt" med Bosse Larsson och lärde sig hambo. Sjutton vilken kanonidé, nu vet jag vad jag skall träna med ungarna i eftermiddag! Vad förtjusta de kommer att bli!!!
SvaraRaderaZäta: Jag ska försöka lära mig en av dem - den molligaste - så bra att jag kan sjunga den för dig. Sen kan du sjunga den och DÅ kommer det att låta riktigt bra!! Sångfågel där!
SvaraRaderaRoSt: Det är en genre som gifter sig så bra med din andra musikgenre också!! :-D
Floras Kulle: Hahaha. They will love it. Hambo på pappas fötter - japp, så var det. :-D