Jag rotar igenom högarna och hittar naturligtvis inte det jag söker - däremot en gammal elräkning. Den borde vara slängd för länge sen; den gäller inte ens den här lägenheten. Men det är knappast datumet som fångar min blick, utan en handskriven försäkran om vad det är - och inte är - för slags brun fläck på räkningen. Jag kommer inte ihåg att jag skrev det, men ser att det är min handstil. Det är bland annat sånt här som får mig att undra hur jag ser ut inne i huvudet.
 |
| Räkning med viktig information. |
*
Tycker det var mycket smart av dig. Om du har gett räkningen åt nån annan för betalning så vill de säkert veta vad det bruna var för nåt...
SvaraRaderaJag skäms nu, men jag har släppt hela den biten till Hjärtat. Det var en av sakerna som var gruvligt skönt med att bli sambo igen =)
SvaraRaderaViss skillnad på bajs och chokladpudding!
SvaraRaderaDu ville väl vara säker!
Det är nog så mycket ordning det måste i ditt huvud! Kram
Ordning o reda, löning på freda.
SvaraRaderaFru Venus: Bra, tack. Jag trodde jag var pupertal eller kanske analt störd, men så var jag bara omtänksam. Taget!
SvaraRaderaSus: Nej nej nej, inte skämmas. Om du står för de maniska hårsnoddsinköpen så måste ju han sköta räkningarna; det förstår ju vem som helst.
Cajsas Faster: Den där ordningen kändes bara lite felprioriterat. :-) Kramtebaks.
Conny: Fläcken var choklad, var nu go och glad. För visst har vi rimstuga här?
Ny brytning... ny värk i käkar, hals och mage... Nytt gött bevis på att man inte är solo - att man inte är den enda med pyttipanna mellan hörselgångarna!!! =)
SvaraRaderaLöv ja, "kusin"! =)
Hahahaha, du är ju för skön:)
SvaraRaderaRoSt: Hahaha. Orimligt skönt att inte vara ensam om det. Och pyttipanna, säger det? Hellre det än vakuum. ;-)
SvaraRaderaFredrik: I själva verket var det din räkning, men jag tog på mig att bära hundhuvudet. Just this once.
Aaaaah vad härligt. Kan du inte skaffa en privat revisor att lämna alla räkningar till, bara för nöjet att tänka på hans/hennes reaktion på dina kommentarer. Jag ser det framför mig. Hur han/hon rynkar lite på näsan. Lutar sig fram, luktar lite. Känner ingen lukt, slickar försiktigt på pappret och konstaterar - jo, det var nog chokladpudding. Vilken tur!
SvaraRadera