Kl 23.30.
Alfred: Mamma, mera täcke..!
Kl. 1.
Alfred: Jag saknar efter min pappa...
Kl. 2.
Alfred: Ska du gå och lägga dig nu, mamma? Jag vill sova hos dig.
Kl. 2.30.
Alfred: Jag är törstig.
Kl. 3.
Alfred: Mamma, är du vaken?
Kl. 4.
Alfred: Jag drömde om ett får...
Kl. 5.30
Alfred: Jag vill gå upp nu.
Kl. 5.45
Alfred och Alma: Vakna mamma, vi har gjort frukost!!
 |
| Oförskämt pigga pluttar. |
*
Jag har två sömntutor men mellan pojken han är sådär oförskämt pigg. Skulle gärna stiga upp 5-6 på morgonen. Idag väckte vi honom kl 8. Jag var tvungen att tempa honom, tänkte han måste ju vara sjuk :)
SvaraRaderaDet är nog tur för de där två att de är oförskämt söta i alla fall =)
SvaraRaderaGyllne morgon...
SvaraRaderaGrattis, får jag säga, om du lyckades vara en snäll mamma efter den natten.... Gäääääsp!
SvaraRadera...f´låt, men... kan inte hjälpa det... men, jag håller på och kvävs av garvandet! =)
SvaraRaderaRut-Knut-Tjut: Hahaha, han kanske hade feber. Precis som Affe visade sig ha... :-/
SvaraRaderaSus: Snorungar lever högt på det.
Cajsas Faster: Oh yes.
StrandviksVillan: Hahaha. Botemedlet stavas K A F F E.
RoSt: Kvävning, åderbråck och av stolen-fall. Du lever farligt, hör jag. ;-)
Men vi som är förbi det där, vi tycker det är sååå sött. Och minns att det var så hela tiden när mina var små också.
SvaraRaderaINTE. Kaffe lyckades inte förhindra mig till att bli ett monster, det är ett som är säkert.
Singelmamman: Hahaha. Kan det vara så att jag fortfarande är luddig i huvudet av nånslags långtidsverkande bebishormoner? Klart jag blir galen, men ändå inte värre än att jag kan se det utifrån och faktiskt flina till mitt i nattspringscirkusen. - - - Och så är jag kanske en större kaffeknarkare än du. För om jag inte får KAFFE - då kan vi snacka monster...
SvaraRadera