Barnen är hos sin pappa. Jag kan inte säga hur mycket jag saknar dem, hur fundamentalt fel det känns för mig att inte ha dem. Jag skjuter medvetet och oupphörligen denna saknad ifrån mig, eftersom min vardag måste fungera. I snart ett år har jag haft en tillvaro där jag har barnen varannan vecka. Snart ett år - och jag har inte vant mig än, inte tillnärmelsevis. Jag vet inte om jag nånsin kommer att göra det. Barnen har det fint hos en pappa som älskar dem och sköter om dem på bästa sätt; det vet jag. Min saknad är djupt självisk och river hål i mitt bröst.
Ikväll misslyckades jag med att skjuta min saknad bort.
 |
| Regnsmekning. Storasyster och lillebror. |
*
Kan trösta dig med att det går över, och kommer tillbaka, i omgångar. Mina är ju 16 och 14 och ibland blir saknaden så stor att jag bara tvunget måste låta saknaden få ta plats, bre ut sig i mig och skaka om mig. Men andra dagar är jag glad att jag har min egen tid. Kram!
SvaraRaderaMen åh..
SvaraRaderaNu blev jag alldeles tårögd och berörd.
Ett hjärta kan kanske skjuta bort men aldrig sluta att sakna och blöda för det som fattas.
En stor varm kram till dig!
..fantastiskt rörande bild..
Ja, det finns bara en känsla som är starkare än moderskänslan. Huvudsaken att barnen känner sig älskade. Det är inte alla förunnat att bära med sig den tryggheten Elin.
SvaraRaderaPrecis sådär är det. Vi har också pappavecka nu och kom precis hem från ett besök på akuten med henne, och gissa om det känns galet fel att inte få ha henne nära nu.. :(
SvaraRaderaDet är riktigt skitjobbigt! Mina barn har bott hos mig på heltid men alla känslor av skuld, saknad och sorg kommer över mig rätt som det är. Man får trösta sig med att barnen har det bra och har de inte det måste man agera. De lär sig hantera livet. Dina barn mår bra! Och man får gråta!
SvaraRaderaStå ut! Kram Marie
Stackare, jag vet hur det känns.
SvaraRaderaMen usch vad jobbigt :( Hoppas dagarna går snabbt så du snart får kramas med se små liven.
SvaraRadera...det här är inte sjysst... du måste vara hemlig agent för någon av de där pappersnäsduksproducenterna...
SvaraRaderaVacker text... och bilden: ja, den ÄR en sol!
Allt gott, gyllenhjärta! =)
Fotot är en gullebild! Så söta. Kramis.
SvaraRaderaFörnuft och känsla är ju två helt skilda saker............fast det vet ju även du!
SvaraRaderaHär råder det också en saknad.......vår äldsta son har köpt lägenhet och flyttat......vi är skitglada och stolta jag och Lilla Frun....men ledsna.....även där.....förnuft och känsla två skilda saker!
Ha det Bäst!
Kram ifrån Peter!
PS: Elin har lagt in lite "grabbar" till dig på min blogg.....jag vet ju att du blir så glad då! (ler)
Shit..ett helt år!!?!? Du skojar. Otroligt vad tiden går. Själv sitter jag på jobbet och förskjuter det faktum att jag skulle lämnat i projektdokumenten igår...men fortfarande inte är klar...
SvaraRaderaKlockren logik från Brottarn ang rökning. Skulle faktiskt kunna funka som ett expressenlöp "ju mer man ryker desto mer dör man - vi har hela listan"
Rock on/N
Tårar är inte bara av ondo. Det är helt okej att sakna så det gör ont.
SvaraRaderaJag är glad och tacksam över att själv inte behöva ha det så.
Bra att du har dagar då du kan skjuta undan de tyngsta känslorna också, man behöver andningshålen.
PS. Den där "vänninan" du har till höger är skrämmande lik mig... ;-))
SvaraRadera*kramar*
SvaraRaderaSingelmamman: ♥! Går över och kommer tillbaka..? Det ante mig!
SvaraRaderaTjillevipp: ♥! Kramen är mer än välkommen.
Conny: ♥! Sannerligen.
Gin: ♥! Tyvärr fick reda på precis hur det kändes dagen därpå.
Cajsas Faster: ♥! Så är det. Man får gråta, skratta och stå ut.
Fredrik: ♥! Tack.
Rut-Knut-Tjut: ♥! Dagarna gick fort.
RoSt: ♥! Tack kusin, dina ord värmer på riktigt.
Ting o tankar: ♥! Tack snälla.
Oumberligating: ♥! Dubbla känslor, som sagt. Tack för grabbarna... Ska kolla sen, men du brukar ju ha gott omdöme. *harkel harkel*
Niklas: ♥! Jawohl, ein ganze Jahr! I sanning helt sinnessjukt. Hur går det med projektdokumentationen..?
Zäta: ♥! Tänk om det är du?
StrandviksVillan: ♥! *tar emot*