Medan jag var med Alfred på sjukhuset, var Alma hos sin mormor. Hon levererades tillbaka i sällskap med en påse nybakt bröd. Jag kan ha lipat en skvätt när jag tog emot det; jag är en smula obalanserad nuförtiden. Lättnaden över att äntligen ha mina båda ungar hos mig kändes rent fysiskt. Och en påse ljuvligt doftande, nybakt bröd - till en som älskar hembakt, men aldrig bakar - är en fin gåva.
Mor (drar leende det obligatoriska skämtet): Ingenting doftar så gott som mors bak.
Till kvällsfikat när jag skär upp några mumsiga skivor av brödet, inser jag att det inte bara är jag som är ur balans i den här familjen.
Alma: Snälla söta mamma, skär inte sönder oss med den där kniven sen.
 |
| Mors bak. |
Ler...stort.
SvaraRaderaNej jösses! Vi får hoppas du har lite av "balanssinnet" kvar!!
SvaraRaderaMmmm... ja, mors bak ;)
Men ... vad tänkte hon på *ler*?
SvaraRaderaHaha! Mors bak...men det är sant ;D
SvaraRaderaKram till er alla!
Oroshjärta: :-)
SvaraRaderaStrandviksVillan: Sinne för dramatik saknas ej.
Tigris: Hahaha. Vill vi veta?
Gafflan: Extremt sant. :-)