tag:blogger.com,1999:blog-73148207508793556762024-02-20T08:21:03.382+01:00Från barn och dårarBarnprat, pinsamma frågor, kladdiga kärleksförklaringar, kloka tankar och högklassig humor. Små människor, stora ord.Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.comBlogger243125tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-83574402475051366082010-12-19T16:45:00.005+01:002010-12-19T16:46:16.149+01:00PausElin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com53tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-9061136501778684462010-12-17T14:49:00.001+01:002010-12-17T14:50:16.880+01:00Presenter från en lillebror<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ingenting värmer mitt hjärta så mycket som när ungarna är fina mot varandra. Var och varannan dag har Alfred med sig en present hem från förskolan till sin storasyster. En målad pinne. En teckning. Ett begagnat Hello Kitty-plåster som han hittade på gården. Häromdagen kom han hem med det här:</span><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0BzRUlFjGJ9gHmRks7z_v1qdLPvgmzni10kHN8EZhQpHvboGhIm57NL2oSsm0ALHF5fDwb5txpR2R9Pjsc22PqafHwaHbBJK0WU3aACU-P6NocwYyb5AEt2DvYuTKQGNJHWiIYq4Ygbc/s1600/201012014592.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="226" n4="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0BzRUlFjGJ9gHmRks7z_v1qdLPvgmzni10kHN8EZhQpHvboGhIm57NL2oSsm0ALHF5fDwb5txpR2R9Pjsc22PqafHwaHbBJK0WU3aACU-P6NocwYyb5AEt2DvYuTKQGNJHWiIYq4Ygbc/s320/201012014592.jpg" width="320" /></a></div><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag: <em>Snygg</em>, Affe! Men vad är det?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Båda ungarna (överseende tonfall): Men mamma. Det är ju en skjutare.</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">*</span>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-9714141816231039902010-12-16T16:34:00.003+01:002010-12-16T16:37:59.062+01:00Pappa<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; font-family: Verdana,sans-serif; text-align: left;">Kanske är den annalkande julen som gör mig vemodig. Eller om det är det obarmhärtiga vintermörkret. Kanske är det hela min tillvaros brist på förutsägbarhet som gör mig modfälld. Kanske är det en blandning. Jag känner mig inte ens deppig. Tårarna droppar och jag suckar.</div><div class="separator" style="clear: both; font-family: Verdana,sans-serif; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; font-family: Verdana,sans-serif; text-align: left;">Han: Är du ledsen?</div><div class="separator" style="clear: both; font-family: Verdana,sans-serif; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; font-family: Verdana,sans-serif; text-align: left;">Jag (snörvlar): Nej, inte egentligen. Jag är... <i>melankolisk</i>. Det är vad jag är. Och <i>vet</i> du vem jag sitter här och saknar mitt i alltihop?</div><div class="separator" style="clear: both; font-family: Verdana,sans-serif; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; font-family: Verdana,sans-serif; text-align: left;">Han: Pappa?</div><div class="separator" style="clear: both; font-family: Verdana,sans-serif; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; font-family: Verdana,sans-serif; text-align: left;">Jag (förbluffad): Ja. </div><div class="separator" style="clear: both; font-family: Verdana,sans-serif; text-align: left;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><img border="0" height="200" n4="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9YUp67lXBKSq0y3BcYoTK19KrnI1vCOUlykQIbC1K_U-HG8TWmgrQykuObFr8SXhyKI_8tEFoOMRHWBAuJ_UUKSRtbV9iAxaKm_3f_vbrOvz1amhRNFpr1sehnwptNWUVoB-ieZ5_7FQ/s200/elin+med+far+5+-+Kopia.JPG" width="195" /></div><br />
<div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Pappa är en grönklädd fågelmålare som bor i skogen. Han är den lugnaste person jag vet. Jag har aldrig hört honom höja rösten. Han har <i>aldrig</i> bråkat på mig, inte ens när jag var fjorton och jobbig. Det låter ju inte klokt, men det är sant. Det elakaste han har sagt till mig är "skitplätt". Han är inte särskilt... flärdfull. </span><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Han bryr sig inte om vad folk tycker. </span><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">(Minne: </span><span style="font-family: verdana;">Jag är tonåring och står med med honom i Konsum-kassan. Han hivar upp en sån där jättebal dasspapper på bandet, kastar en snabb blick på sin dotter, som redan tycker att allt är pinigt, och säger sen högt till kassörskan: "Nu ska här skitas". Och jag vill bara lägga mig ner och dö.)</span><span style="font-family: Verdana,sans-serif;"> Han är snäll. Han är så lugn och trygg. Jag är melankolisk och längtar efter honom. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Ursäkta mig, jag ska gå och ringa ett samtal. </span> <br />
<br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com20tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-16855674912859272362010-12-16T03:59:00.003+01:002010-12-16T04:01:34.719+01:00Americas Next Top Model<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Okej. Jag blir både förbannad och äcklad av den så kallade skönhetsindustrin, dess falskhet och ytlighet, dess hets, dess brutalitet, dess besatthet vid att få vackra smala flickor att tro att de är feta och fula. Jag blir matt. Jag blir avtänd. Ändå sitter jag och glor på Americas Next Top Model på webben. Avsnitt efter avsnitt ser jag. Jag är så fascinerad. Jag kan inte sluta titta. Bland alla supermagra flickor finns det en som inte är supermager, utan bara smal - det är hon som är programmets plus size model. Jag tror jag skrattar på mig. Och samtidigt sitter jag och käkar på den här pizzan. </div><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgJk0UIXs2UoBlI0dZZlGsG3QnLUjnfgDHK5j4w_SVGxCRYyvnvNrwVdNaTzqLwfm4jwpgG0slpZqAoAI-bxQmzYKiEemLzB_0wA6l22JEHqfCsleYU9XwKKN0wNZmEFHt8jQNv_-mqAU/s1600/201012124782.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgJk0UIXs2UoBlI0dZZlGsG3QnLUjnfgDHK5j4w_SVGxCRYyvnvNrwVdNaTzqLwfm4jwpgG0slpZqAoAI-bxQmzYKiEemLzB_0wA6l22JEHqfCsleYU9XwKKN0wNZmEFHt8jQNv_-mqAU/s400/201012124782.jpg" width="307" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i><span style="font-family: Verdana,sans-serif; font-size: small;">En mager flicka och en fet pizza.</span></i></td></tr>
</tbody></table><br />
<br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-90372305928801036402010-12-15T22:13:00.010+01:002010-12-15T22:38:26.919+01:00Fyllesoffa<div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Jag la just ut en Blocket-annons. Men självklart har ni, kära läsare, första tjing.</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">"Totalt omöjlig soffgrupp (2+3) säljes. Sofforna ser okej ut, men går inte att sitta i. Man sjunker ner tills man har hakan mellan knäna och sen kommer man inte upp med mindre än att man voltar ur soffan, med risk för att bryta halva skallen av sig. Ett frimodigt alternativ är givetvis att stanna kvar i den livet ut. Stommarna är helt galet tunga; det är ta mig fan ett skämt att två så små soffor kan väga flera ton. Att de finns i mitt hem beror på att jag köpte dem på fyllan. Jag skulle imponera på en okänd tjej och one thing led to another: jag blev på kanelen och fylleköpte två amerikanska helt omöjliga schabrak till åbäken. Det känns inte som om priset blir så högt. Finns i södra Stockholm. Intresserad?"</div><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4wWExSG8X2eHz_uZKmayAWg_Bn3oiijw3i9BSFmKq_00zhDjFcCwKl8hCpXrlBOoEmHWwGOgGeemLnX8577mRi0A7DdlIk0RJVF8h4E_VprdIsLA7NhQIsqdIEgjOpVkTU1L96em2YDY/s1600/201012154786.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="186" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4wWExSG8X2eHz_uZKmayAWg_Bn3oiijw3i9BSFmKq_00zhDjFcCwKl8hCpXrlBOoEmHWwGOgGeemLnX8577mRi0A7DdlIk0RJVF8h4E_VprdIsLA7NhQIsqdIEgjOpVkTU1L96em2YDY/s400/201012154786.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif; font-size: small;"><i>En av två hatobjekt.</i></span></td></tr>
</tbody></table><br />
<div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Jag säger som Alma: Och jag skämtar inte.</div><br />
<div style="font-family: Verdana,sans-serif;"></div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">*</div>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-82375150961255167972010-12-14T21:12:00.012+01:002010-12-14T21:21:18.370+01:00Jag vägrar säga "särbo"<div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Det låter idiotiskt att kalla en man i den åldern för <b style="color: #c27ba0;">pojkvän</b>. Jag kan inte säga <b style="color: #c27ba0;">fästman</b>, för vi är inte förlovade. Och min <b style="color: #c27ba0;">sambo</b> är han ännu inte, även om vi bor hos varandra i praktiken. "Hur går det med <b style="color: #c27ba0;">loverboy</b>?" frågar en väninna. Det låter ju mysigt, men räcker inte. "Hur är det med <b style="color: #c27ba0;">gubben</b>?" frågar en annan. Tveksamt. Ordet <b style="color: #c27ba0;">särbo</b> vägrar jag använda. <b style="color: #c27ba0;">Käraste</b> låter vackert, men så väldigt gammaldags.<b> <span style="color: #c27ba0;">Partner</span></b> låter väl neutralt. Han är min <b style="color: #c27ba0;">man</b>, men inte min <b style="color: #c27ba0;">make</b>. </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Jag har ett angenämt problem. </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"></div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"></div><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBr-c_R5bgJXJ0TL-mHA-VO2HWEEfccFQLcUNHOq4wAS4XVGenc_Tv6qCvkyTtl1iTGSZUGLUaxTxyjzQvkcOiyAFxcS1dF7wlxDNjhB3WeC4RhWRoNCKlrrHzhjgE1_2W3bXhWw1-6JA/s1600/pelle+3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBr-c_R5bgJXJ0TL-mHA-VO2HWEEfccFQLcUNHOq4wAS4XVGenc_Tv6qCvkyTtl1iTGSZUGLUaxTxyjzQvkcOiyAFxcS1dF7wlxDNjhB3WeC4RhWRoNCKlrrHzhjgE1_2W3bXhWw1-6JA/s320/pelle+3.jpg" width="244" /></a></div><br />
<br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com28tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-21324777041185930922010-12-14T13:33:00.000+01:002010-12-14T13:33:43.242+01:00Det perfekta julklappsstället<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag har inte köpt några julklappar än. Det kanske kunde vara nåt att ta tag i? </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag brukar köpa så många julklappar som möjligt från ett och samma ställe - och Bolaget är det perfekta julklappsstället: öl till brorsan, jordgubbsvin till farmor, madeira till pappa, finwhiskey till killkompisen osv. Det är bara det att det här året har vi bestämt att nu får det vara slut med vuxenklappar. Vi köper till ungarna bara. Det är rätt många ungar i omlopp nu, och jag sitter här och inser att jag måste hitta ett nytt ställe att handla ifrån. Eller?</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">*</span>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-23941360406161684382010-12-14T04:54:00.001+01:002010-12-14T11:36:59.399+01:00Dagens sökord<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Det här är är dagens Google-sökningar som har lett till min blogg. Plötsligt känns allt så seriöst. </span><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4bUKf9ivZZbpUHWDSsevnyJeqnPLorGlQdUXXCXtYMXdLX_uak3WZtpProrW6nUNMn1Mq5MJSZ8F97XpD4FC6Sli_LU7MyC_3QOr80d0pC6CHbW0qjNu7AmT72QKQ2B4OlEamQk6Y4M8/s1600/201012034615.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" n4="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4bUKf9ivZZbpUHWDSsevnyJeqnPLorGlQdUXXCXtYMXdLX_uak3WZtpProrW6nUNMn1Mq5MJSZ8F97XpD4FC6Sli_LU7MyC_3QOr80d0pC6CHbW0qjNu7AmT72QKQ2B4OlEamQk6Y4M8/s400/201012034615.jpg" width="300" /></a></div><br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-47033715487947948552010-12-13T15:28:00.005+01:002010-12-14T11:29:57.678+01:00Grannbarn<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Jag bor i ett område med många barn. Det är trevligt. Det är framförallt toppen för mina barn, de veckor de bor här. Men <i>måste</i> de små liven vara så himla affärsmässiga, och <i>måste</i> de springa och ringa på här hela tiden? Om jag inte vore en så alltigenom älskvärd *harkel* person, skulle jag lätt kunna falla igenom och bli områdets bitchiga tant.</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;"><i>Riiiiiiiiiiiiiiiing.</i></span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Affärssnille 1: Hej, vill du köpa julklappspapper till överpris?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag: Absolut, bara för att det är du.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Pojkvännen (teaterviskar): Jättedyrt....</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag: Det är min <a href="http://franbarnochdarar.blogspot.com/2010/12/vanskap-ar-karlek-utan-feber.html">barndomsbästis</a> dotter; jag köper vad som helst av den här flickan.</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;"><i>Riiiiiiiiiiiiiiiing.</i></span><span style="font-family: Verdana;"></span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Affärssnille 2: Hej, ska jag skotta din uppfart?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Jag: Vad betalar du?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Affärssnille 2: (flackande blick)</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Jag: Jag menar vad tar du?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Affärssnille 2: Tjugofem kronor.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag (tänker på alla grannar som tittar snett på mina snödrivor): Topp! </span><br />
<br />
<div style="font-family: Verdana,sans-serif;"></div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
<i>Riiiiiiiiiiiiiiiing </i><i>(signalen kan väcka en död, så även mig - som sover).</i></div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Affärssnille 3: Hej jag undrar om du har några pantflaskor?</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Jag (nära en hjärtinfarkt efter att ha rusat upp): Eh?</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Affärssnille 3: Pantflaskor? Som vi kan få?</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Affärssnille 3:s kompis: Säg "ursäkta att vi väckte dig".</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Affärssnille 3: Ursäkta att vi väckte dig.</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Jag (försöker få igång hjärnan): Amen det är ingen fara, gubben. Visst kan du få pantflaskor.</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Sen droppar de av och jag undrar hur de kunde se att jag sov för trettio sekunder sen. En blick i speglen räcker: totalt likblek, skärrad blick, håret som ett skatbo, mosig uppsyn, sunkigt nattlinne, trettio år extra uppepå de redan befintliga trettiosju. De måste ha fått en nära döden-upplevelse, men så går det när man ringer på hos en småbarnsmamma med barnen utleasade klockan tio på förmiddagen.</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Så sitter jag och kontemplerar när jag inser att det dessutom är Lucia idag. Jaha? Kommer det att komma en massa små affärssnillen idag med? Vad tar de för en pepparkaka och en falsksång nuförtiden? (Ursäkta sarkasmen; det är så jag hanterar att jag - due to pappavecka - missar mina egna barns luciatåg.) </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Glögg, någon?</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzmx40SzIuzq4Z42pXz7cehlPqmU2c5uIw5pKR2p1lwUOwC9RmGyw6SqMfec5qDK0iyfYQmQ6sON4Q8jvSCeGDSaoN6dSuVCCFdPmVsx_8PvifgkkIN26xojvGQ5EPrQ7h6qba_9SmD0I/s1600/SDC10925.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="143" n4="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzmx40SzIuzq4Z42pXz7cehlPqmU2c5uIw5pKR2p1lwUOwC9RmGyw6SqMfec5qDK0iyfYQmQ6sON4Q8jvSCeGDSaoN6dSuVCCFdPmVsx_8PvifgkkIN26xojvGQ5EPrQ7h6qba_9SmD0I/s200/SDC10925.JPG" width="200" /></a></div><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">*</span>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-14416806847187223582010-12-13T03:56:00.004+01:002010-12-13T05:45:58.438+01:00Att dö för kärleken och leva för den<div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Alma: Visst älskar du oss så här mycket: Om det kom en tjuv som ville döda oss, men han sa till dig "om jag får döda dig istället så får dina barn leva" - visst skulle du säga att han skulle döda dig då istället för oss? Ja? Men visst skulle du <i>ändå </i>inte låta honom döda dig - för du vill ju leva, så att du kan vara med oss?</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Jag: ... Precis.</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCWiE6rgAmgQZhXCs0FF-NW10iJleaU41qPWzxkh6bJTliDDgxkmk7JJCMPDIGz1b8H_wGn4YzuVlpU8-MCNkTHGZ1VdmOtQ-KQV1em3JUsIG2Ln6V5Ekes06uRPIbfosH1RLJ1gw2Y4g/s1600/201010093836.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="301" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCWiE6rgAmgQZhXCs0FF-NW10iJleaU41qPWzxkh6bJTliDDgxkmk7JJCMPDIGz1b8H_wGn4YzuVlpU8-MCNkTHGZ1VdmOtQ-KQV1em3JUsIG2Ln6V5Ekes06uRPIbfosH1RLJ1gw2Y4g/s320/201010093836.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif; font-size: small;"><i>Vi snackar lite om kärlek och liv och död.</i></span></td></tr>
</tbody></table><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">*</div>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-36442036954169992032010-12-12T14:55:00.001+01:002010-12-12T16:03:07.760+01:00Att vänta<div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Han (stressad): Ah! Jag måste bara springa in och handla en sak till. Väntar du i bilen? Det går snabbt. </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Han flyger iväg och jag sitter kvar med en känsla av att jag har suttit i bilen och väntat på honom ganska ofta den senaste tiden. Det gör mig inget. Jag behöver aldrig vänta länge; han är av den svischiga sorten. Och så ligger det nån slags vardagsnjutning i att vänta på någon som man längtar efter och som kommer snart. Och <i>dessutom</i> är jag begåvad nog att underhålla mig själv medan jag väntar.</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Jag (munnen full): Jag råkade öppna den här. </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Han: Bra.</span><br />
<span style="font-family: Verdana,sans-serif;"> </span><span style="font-family: Verdana,sans-serif;"> </span> <br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd5MWpKhGR8aWj9vUbHKaVU8R9fgUPLiKp60R3Irz60Bt0w853xmTpnGE7rQpjKzFNPTkNbnGlSRX0drEjzWuB6VvCRlAF0IX9JvZZWNQ34F1MtxvH0B8wdHWrnAyXUL2Mgt_FELMl784/s1600/201012014597.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd5MWpKhGR8aWj9vUbHKaVU8R9fgUPLiKp60R3Irz60Bt0w853xmTpnGE7rQpjKzFNPTkNbnGlSRX0drEjzWuB6VvCRlAF0IX9JvZZWNQ34F1MtxvH0B8wdHWrnAyXUL2Mgt_FELMl784/s400/201012014597.jpg" width="265" /></a></td></tr>
<tr style="font-family: Verdana,sans-serif;"><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small;"><i>Lunch.</i></span></td></tr>
</tbody></table> *Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-74316675868785120102010-12-11T23:14:00.005+01:002010-12-12T05:05:04.331+01:00Walk a mile in my shoes<span style="font-family: Verdana,sans-serif;"></span><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">De sjöng verkligen på sista versen. Jag vet inte hur många år jag har haft dem. Många! De har varit perfekta: sköna och med ett sånt stuk som jag tycker om. Men de senaste åren har de inte bara blivit fula, utan också trasiga. Man kan inte ha vinterkängor med hål överallt. De ville helt enkelt dö.</span><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxE56WDttY8k5f_OFGGoEwgFhfmLPomu90df0mCeCHzv1p6u3LhRYxCcvjebch1ZMwWzqvwV3CC-4EXirp8AOY6npaWjRlJBPQnQauW8Y_dkVDrBabbsERJgw7pJfHa2XdXBYu2jgCFd4/s1600/201012114780.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="216" n4="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxE56WDttY8k5f_OFGGoEwgFhfmLPomu90df0mCeCHzv1p6u3LhRYxCcvjebch1ZMwWzqvwV3CC-4EXirp8AOY6npaWjRlJBPQnQauW8Y_dkVDrBabbsERJgw7pJfHa2XdXBYu2jgCFd4/s320/201012114780.jpg" width="320" /></a></div><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag har gjort ett antal besök på DinSko och en massa andra billiga </span><span style="font-family: Verdana;">skobutiker den här hösten, men har inte hittat några skor jag vill ha. Nej, så klart jag inte har, eftersom den stilen som jag letar efter inte finns på såna affärer. Ändå går jag dit igen och igen, eftersom prisklassen är den rätta. </span><span style="font-family: Verdana;">För att förtydliga: det finns självklart en massa snygga skor på DinSko, men inte just precis de där som jag ser framför mig, som jag tycker är så snygga och som jag vet passar mig med mina runda vader: kängor med riktigt tung attityd - men som också passar så bra till mjuka, kvinnliga plagg. Såna skor <i>finns</i>, det är bara det att de kostar fem gånger så mycket som jag är beredd att betala. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Han: Men nu får du skärpa dig. Du måste ju ha ordentliga skor. Kan jag inte få köpa skor åt dig som present? Nu genast?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag: Jo. </span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgucuJ6_raATADCOAysTGQPyk4sJNJZzZ-Rz7PzMWCaSuchimQA8R7_d0S-yUGGP4dCWPmX725ekapqX1HCprANdZ62gdI9NPDxwLu7lkw4o21-iDhqg_S33CBMUEfpMcqiKXobUL4RtHU/s1600/201012114775.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" n4="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgucuJ6_raATADCOAysTGQPyk4sJNJZzZ-Rz7PzMWCaSuchimQA8R7_d0S-yUGGP4dCWPmX725ekapqX1HCprANdZ62gdI9NPDxwLu7lkw4o21-iDhqg_S33CBMUEfpMcqiKXobUL4RtHU/s400/201012114775.jpg" width="328" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><br />
<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Om jag hade koll på mode (men det har jag inte) och om det här vore en modeblogg (men det är det inte), skulle jag göra reklam och säga varifrån de här sjukt snygga kängorna kommer. Men nu spelar det ingen roll. </span><span style="font-family: Verdana;">Jag tog emot en jättefin present utan omsvep och jag är glad utan omsvep.</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">*</span>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com20tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-61829120687315895092010-12-11T11:59:00.024+01:002010-12-11T15:47:42.972+01:00Bådar gott<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag: Jag har lånat en film till oss.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Pojkvännen: Jag med.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">När jag ser vad han har lånat, ler jag mycket brett och tänker att det blir nog bra, det här.</span><br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUpIi3vRnU4xv_nPx6YYIO7N0HAZMlOj9k9LFmIO33UDeAkkEL7zbrkMoQ5Ysj9CFijW3dZnzmMBG-pkVt8ywxW-BIcQHWwR3eGrhVpR1Kn78uo3siI0QvRQELzYQfQlwNc461GarJ-GA/s1600/201012104746.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="239" n4="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUpIi3vRnU4xv_nPx6YYIO7N0HAZMlOj9k9LFmIO33UDeAkkEL7zbrkMoQ5Ysj9CFijW3dZnzmMBG-pkVt8ywxW-BIcQHWwR3eGrhVpR1Kn78uo3siI0QvRQELzYQfQlwNc461GarJ-GA/s320/201012104746.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: small;">"Se mig" av Agnès Jaoui x 2.</span></em><em><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: small;"> </span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-33717729517728500992010-12-10T17:40:00.000+01:002010-12-10T17:40:31.739+01:00Dadelskräck<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag vet inte vad det är med de här små julskeptikerna. Alfred blir gråtfärdig av <a href="http://franbarnochdarar.blogspot.com/2010/12/skanepepparkakor.html">Skånepepparkakor</a>, och Alma är rädd för dadlar: </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">"Mamma, jag vågar faktiskt inte äta de här. Och du berättar ju inte ens om det är frukter eller bär!"</span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimLovYdauduiAh3pOVi25QR4JwOAUeiL9LoGDPHpnsZuaMgJiaaVdRYtcRWwSScKiH2h6xGQAZLC1-48-JTqD6hkN0TCOx0MuQX82m0yv_w6d3ZQpj4HCNiU_VOaGoxcMjhsO-x1NTox4/s1600/201012094738.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" n4="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimLovYdauduiAh3pOVi25QR4JwOAUeiL9LoGDPHpnsZuaMgJiaaVdRYtcRWwSScKiH2h6xGQAZLC1-48-JTqD6hkN0TCOx0MuQX82m0yv_w6d3ZQpj4HCNiU_VOaGoxcMjhsO-x1NTox4/s320/201012094738.jpg" width="242" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: small;">Ring BRIS - igen.</span></em></td></tr>
</tbody></table> <br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-17644492505291892502010-12-10T10:52:00.005+01:002010-12-10T11:20:51.525+01:00Som en gratis men oglammig fylla<span lang=""><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Det är en sak att ha lite feber när man ligger på rygg i soffan med en chokladbit i munnen. No problemo och ett tämligen naivt "det var ju inte så farligt, det här". </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Det är<i> en helt annan sak</i> att ha samma feber när man en timme senare flänger runt på ärenden med två småungar. Herre gud vad ineffektivt och svettigt och omständligt och dimmigt det känns att bara handla hem lite mat och låna några böcker. Att ha feber har - som den gode <a href="http://rost-tankegods.blogspot.com/">Robban</a> påpekade - vissa likheter med att vara på lyset: </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Affe försvann vid mjölken utan att jag reagerade. Jag höll på att välta omkull en ställning med fikon. Vid kassan kunde jag inte för mitt liv minnas koden till Visakortet. Utanför kassan hittade ungarna under alla mössor och vantar i botten av vagnen en gigantisk morot som jag inte hade betalat för ("hamnar vi i fängelse nu, mamma?"). På biblioteket höll jag på att krocka med mammas kille utan att känna igen honom. Sen satt bibliotekarien och sträckte ut handen mot mig en timme innan jag fattade att hon ville ha mitt lånekort. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag fick i alla fall småtrollen att dra hem grejerna.</span></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjUFQHAt_6YVftT4W_xnoE_KrZAdbfy3hC2ZNDuTtOSn9J0_nY9Zvf-f27A0IVz8qSCbPasmy-c1RSg1g0oCnh5Fe3jvi5rroFePz4FHSmvqEuJko6Tg6Y9-RB6lJcpSimQdHf5DqoI9A/s1600/201012094731.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" n4="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjUFQHAt_6YVftT4W_xnoE_KrZAdbfy3hC2ZNDuTtOSn9J0_nY9Zvf-f27A0IVz8qSCbPasmy-c1RSg1g0oCnh5Fe3jvi5rroFePz4FHSmvqEuJko6Tg6Y9-RB6lJcpSimQdHf5DqoI9A/s320/201012094731.jpg" width="227" /></a> </div><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Dagens NOTE TO SELF:</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vid feber - ligg på rygg, ät choklad. Absolut inget annat.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;"></span><br />
<br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-46089942457628948442010-12-09T20:13:00.003+01:002010-12-09T20:17:44.121+01:00Skånepepparkakor<div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Helt plötsligt börjar julen smyga sig in i mitt hus: choklad, glitter, julmust, ljus och en bedövande tung doft av hyacint. Det är otippat men synnerligen trevligt. Och så köper jag Skånepepparkakor - de där mjuka, mumsiga. Men det finns vissa som är lite... skeptiska.</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Alfred: Men mammaaaa. De här Skånepepparkakorna är så sura. (gråtfärdig) Kan jag inte få en sån där Stockholmspepparkaka?</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhln-m5IZbynBWt5LvHce_yYDkt_n_TGItX65RuMsdGvvQTwyASSPFBmUawgkF11P7e2xdQ0SQjVOhO5eHDCXuwH_MkzaOQ27G4UgLtrg2Rb3ic9HbSFZYewMIdN6By5Y_yJhR_nOmGZaM/s1600/201012094732.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhln-m5IZbynBWt5LvHce_yYDkt_n_TGItX65RuMsdGvvQTwyASSPFBmUawgkF11P7e2xdQ0SQjVOhO5eHDCXuwH_MkzaOQ27G4UgLtrg2Rb3ic9HbSFZYewMIdN6By5Y_yJhR_nOmGZaM/s400/201012094732.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif; font-size: small;"><i>Vem ringer BRIS?</i></span></td></tr>
</tbody></table><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-57782817279877586242010-12-09T19:27:00.001+01:002010-12-09T19:28:20.721+01:00"Indiska" written all over<span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Det låg ett litet paket från "tomten" i brevlådan. Det här är vad som trillade fram mellan ungarnas ivriga fingrar. Så vältajmat, så rörande och så himla jättegulligt. Tack snälla söta tomten, som den här gången heter <a href="http://chrissanssvammel.blogspot.com/">Chrissan</a>, som bergis råkar veta nåt om min vurm för Indiska.</span><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhs1djPpGGriy3q7ebijwdvYznOwRY3B56gHjtR5rPc4DGQsbiRsqfNqr4uDvj4o8ATxyJy3DizHVAaay5sMLOzuyc2Pzy_Zz8sE2nvH8c-Uzjnv8x3jDvNaFv2Ujhs7HptRsZ04gpVUbQ/s1600/201012094741.jpg" imageanchor="1"><img border="0" height="269" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhs1djPpGGriy3q7ebijwdvYznOwRY3B56gHjtR5rPc4DGQsbiRsqfNqr4uDvj4o8ATxyJy3DizHVAaay5sMLOzuyc2Pzy_Zz8sE2nvH8c-Uzjnv8x3jDvNaFv2Ujhs7HptRsZ04gpVUbQ/s1600/201012094741.jpg" width="320" /></a></div><br />
<br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-42427754895226072632010-12-09T05:06:00.001+01:002010-12-09T05:33:43.980+01:00Fördelar<div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Fördelar med att ha influensa:</div><br />
<div style="font-family: Verdana,sans-serif;">- Folk blir så snälla.</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">- Man behöver sannerligen inte vara duktig.</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">- Elräkningen halveras eftersom man själv är hela familjens element. </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">- Man får en så sinnessjukt sensuell och raspig röst.</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">- Det uppstår perfekta lägen att prova ut olika divalater när man däckar i soffan. </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Vad har jag glömt? Man sover så bra? Nej, <i>den</i> var det inte. </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">*</div>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-31023399927575472652010-12-08T19:29:00.000+01:002010-12-08T19:29:43.700+01:00Feber<div style="font-family: Verdana,sans-serif;">I ett par dagar har jag låtsas som ingenting. Klart man huttrar och fryser i den här kylan! Klart man är allmänt eländig när saker inte blir som man har tänkt sig! Klart man har ont i halsen och i huvudet när man känner efter! </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Men det blir allt svårare att ignorera fakta. Jag har feber. Jag har ont. Jag är ett ynklo. Men ungarna ska ändå ha käk och tas om hand, och "jag orkar inte" fungerar inte när man har barn. Och Affe kör handpåläggning på mig och säger "åh vad du är varm och skön, mamma", så inget ont som inte - och så vidare. </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">Men herre gud, vad är det här? Lite feber och influensa light - det är inte synd om mig. Det är det faktiskt inte. Så länge jag inte får vinterkräksjukan tänker jag inte klaga. Eh. Det där skrev jag <i>inte</i>. </div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;">*</div>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-44530330081101798222010-12-07T16:24:00.005+01:002010-12-07T18:08:54.730+01:00Ingen julångest idag<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Änglar i min närhet gör hela december till julafton för mig och ungarna: bloggkompisar, grannar, vänner, familj. Jag kan inte säga hur rörd jag är. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag har tidigare skrivit om glitterpaket från <a href="http://franbarnochdarar.blogspot.com/2010/12/paket.html">Cajsas Faster</a> och adventsljusstakar från <a href="http://franbarnochdarar.blogspot.com/2010/12/vanskap-ar-karlek-utan-feber.html">barndomsbästisen</a>. </span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Igår fick jag av en kär, kär vän tre stora kassar proppfulla med coola kläder till Alfred. Det är inte första gången hon klär min pojke. Tack, du fantastiska kvinna.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Och häromdan la min svägerska ett stort paket i min famn med orden "du hade visst inte så mycket jul hemma?". </span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag öppnar paketet och hittar en massa julgrejer, glöggmuggar, pepparkaksdeg, pepparkaksformar, julmust och brorsans hembakta - ännu varma - lussebullar. Ja, det är klart jag lipade en skvätt.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Och nu har kidsen och jag invigt formarna och degen:</span><br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiB1nrKZJAjpYKwWFGhfuKN3QkaB1dGIHzUte4GvQC8jt4e-xIS4J_knpZ03Rc5_2lNobul7PYdyJIwVEu4pQPlg6A6PkoqbNzdXgblmOB8mJVW8FVmny2TDWSL753V9FPckUws3Ww_1jA/s1600/201012074715.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiB1nrKZJAjpYKwWFGhfuKN3QkaB1dGIHzUte4GvQC8jt4e-xIS4J_knpZ03Rc5_2lNobul7PYdyJIwVEu4pQPlg6A6PkoqbNzdXgblmOB8mJVW8FVmny2TDWSL753V9FPckUws3Ww_1jA/s320/201012074715.jpg" width="218" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: small;">Kavlar är så överreklamerade.</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP6lZW-X4acSXHFFJ1eh4cd8tyXcngdYxsh9CwEtKzIT4ekJRtXxglZOZcpM_R8w7fUTwNiTbqi3hnCKf5SKApzybHCc1Q0v_Z97Pl2N5opUPMjb6rxRYZ_kteDxgAE4WmZsI238z0Acs/s1600/201012074718.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgP6lZW-X4acSXHFFJ1eh4cd8tyXcngdYxsh9CwEtKzIT4ekJRtXxglZOZcpM_R8w7fUTwNiTbqi3hnCKf5SKApzybHCc1Q0v_Z97Pl2N5opUPMjb6rxRYZ_kteDxgAE4WmZsI238z0Acs/s320/201012074718.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: small;">Stay focused, baby.</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0mO6lbHdJ7wjjkk4q0HNGehD_yer98aFUK5sswRnmck1klrFkkuvcHt-CKgU81Lh3YbvuYFjB3S-9E3CchYUJmh5uyuDbDMlJvt3YY1x7ohXw9W4baNx1ukITWeaa61BSYAuRiT0wcI0/s1600/201012074723.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="232" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0mO6lbHdJ7wjjkk4q0HNGehD_yer98aFUK5sswRnmck1klrFkkuvcHt-CKgU81Lh3YbvuYFjB3S-9E3CchYUJmh5uyuDbDMlJvt3YY1x7ohXw9W4baNx1ukITWeaa61BSYAuRiT0wcI0/s320/201012074723.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: small;">Skåden dessa perfekta figurer!</span></em></td></tr>
</tbody></table><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnB3t06bWgo23iI-9fBUd3ArzPlK45dmcexBCHdNEooCc26kAcqBSFk42kFwpQVeyNKTjHEeRy401_9oYrMIXtWoz6Gw5OBrai9j7F39jA7UJ8PGiC38sHyp4JOSoRTB0Z7ZAf-SF8k88/s1600/201012074727.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnB3t06bWgo23iI-9fBUd3ArzPlK45dmcexBCHdNEooCc26kAcqBSFk42kFwpQVeyNKTjHEeRy401_9oYrMIXtWoz6Gw5OBrai9j7F39jA7UJ8PGiC38sHyp4JOSoRTB0Z7ZAf-SF8k88/s320/201012074727.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><em><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: small;">"Hur många sekunder är sju minuter, mamma?"</span></em></td></tr>
</tbody></table><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"> </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">*</span>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-59862744114220139712010-12-07T02:05:00.006+01:002010-12-07T12:09:09.709+01:00Soppatorsk<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Okej, varningslampan började lysa redan i morse. Det gjorde den. Men jag trodde att man kunde köra ett antal mil efter att den hade börjat lysa. Jag trodde nämligen att varningen skulle uttolkas "hjärtat, nu kan du börja fundera på vilken dag du ska tanka" - inte "du kommer att få soppatorsk i en snödriva snart, pucko". </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Men det fick jag alltså. </span><span style="font-family: Verdana;"></span><span style="font-family: Verdana;"></span> <br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag är på väg för att hämta ungarna på förskola och fritids. Varningslampan har lyst i högst två mil. Nu har den slocknat, och det tar jag dåraktigt nog som ett tecken på att det kanske inte var så lite bensin kvar trots allt. Helt fel slutsats, mina damer och herrar. </span><span style="font-family: Verdana;">I en kraftig uppförsbacke slutar plötsligt treans växel att fungera. Sen tappar jag tvåan. Tack gode gud att jag är på gångavstånd från ungarna. Jag hinner precis i slow motion sladda in bilen på ettans växel i snösörjan längs vägkanten innan den säger god natt.</span> <br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Det är inte första gången jag <a href="http://franbarnochdarar.blogspot.com/2010/10/startkablar-nagon.html">orsakar bensinstopp</a>, men det är första gången jag sitter ensam i bilen när det händer. I en <em>lånad</em> bil också, nota bene!</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag hör mig själv tänka: "Inte bryta ihop nu, first things first. Ungarna." Jag går och hämtar Alfred, för han är närmast. Sen går jag så metodiskt till väga som jag förmår. I min värld ser det ut så här:</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">- Tvinga mig själv att inte ringa pojkvännen, pappa, brorsan eller nån annan karl och pipa.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Öppna bagageluckan och brista ut i en lovsång till min mor (tillika bilägaren) när jag hittar en fylld reservdunk.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Leta i panik efter en tratt eller dylikt.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Förklara för Alfred vad "soppatorsk" betyder.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Frysa händerna av mig.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Fråga Alfred om han inte kan tänkas hålla sig.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Ringa mamma och fråga om det finns en tratt nånstans.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Gå iväg och kissa med Alfred.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Göra ett överslag om huruvida vi ska gå till fots och hämta Alma eller fortsätta bråka med dunken.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Fortsätta bråka med dunken.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Svära.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- </span><span style="font-family: Verdana;">Hitta en slang, skruva på den på dunken, bryta en nagel.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Inte hinna vara trevlig mot tre (3) bekanta som ringer.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Hoppa undan för alla bilar som hela tiden sladdar förbi.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Hälla i bensinen.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Få en del på kläderna.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Andas in bensinångor och tänka på cancer.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Inte hitta tanklock, som borde ligga på biltaket (väl?).</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Leta länge efter tanklock, svära ganska lång ramsa.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Ringa mamma och fråga om det verkligen fanns ett tanklock, kanske jag letar i onödan?</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Tjafsa med förbipasserande människor med mycket åsikter.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Leta tanklock bland snödrivorna i mörkret.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Ge upp.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Starta bilen, heureka, åka och hämta nästa unge.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Inte lyssna på en översocial pappa på fritids. </span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Åka till macken och tanka.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Fylla reservdunken med bensin.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Missbedöma trycket och spruta ner kläder, ansikte och hela macken med bensin.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Köpa nytt tanklock.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Göra annat kul på kvällen.</span><br />
<span style="font-family: Verdana;">- Åka hem, parkera, hitta gamla tanklocket i bilen.</span><br />
<br />
*<br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;"><strong>NOTE TO SELF</strong></span><br />
<span style="font-family: Verdana;">Aldrig mer igga varningslampan, för <em>d</em></span><span style="font-family: Verdana;"><em>en lyser inte för att det ska se mysigt ut</em>!!!!</span><span style="font-family: Verdana;"> </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;"></span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">*</span>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-22871642273134797762010-12-06T14:18:00.003+01:002010-12-06T14:21:03.692+01:00Varsågod, mitt barn<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Alfred (håller i en CD): Vad är det här?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag (i ett andetag): Det där, det är ju Sundström, du vet han som sjunger "Sabina" - gud vad han är bra - men det där är alltså en annan skiva; "Sabina" finns inte med på den.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Alfred: Mamma, jag förstod inte. Du förklarade för fort. Säg igen.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag (andas mellan meningarna): Du vet den där sången "Sabina" som vi brukar sjunga? Det är Stefan Sundström som sjunger den. Och på <em>den där</em> skivan sjunger samma farbror - fast andra låtar. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Alfred: Jaha! <em>Tack</em> mamma för att du förklarar så bra.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag tittar förundrat på honom och undrar hur många år det kommer att dröja innan han säger exakt samma sak, men med ett mycket ironiskt tonfall.</span><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">*</span>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-85796555564684068312010-12-06T01:59:00.009+01:002010-12-06T02:22:35.251+01:00Vänskap är kärlek utan feber<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag har känt henne sen jag var fyra år och hon tre. De var våra nyinflyttade grannar, och hon stod vid brevlådan och spanade. Hon blev min bästis redan vid vårt första "hejvadheterdu". Och sen: hoppa hage, leka skola, leka häst, leka med barbie, sjunga i hopprep, starta hemliga klubbar. Det var i hennes garderob jag gömde mig när jag rymde hemifrån och gjorde mamma och pappa sjuka av oro. Det var med hjälp av henne jag stal en kanin från Torekällberget. Det var hon och jag som kom på den geniala idén att banta genom att bara äta is. Det var ihop med henne jag tjänade mina första egna pengar. Vi var helt enkelt bästisar i vått och torrt.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Det går några år. Man tar studenten, reser utomlands, pluggar vidare, flyttar några gånger, jobbar, gifter sig, skaffar några barn, renoverar hus, skiljer sig. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Plötsligt bor vi grannar igen. Jag är så våldsamt glad över att ha henne kvar i mitt liv. Känslan är densamma som för tio eller tjugo eller trettio år sen. Det är vardag, det är kärlek, det är den fullständiga vissheten om att man får vara precis som man är.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Hon (sms): Kan jag komma över en snabbis?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag (sms): Jag käkar chips till middag. Kom ba.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Sen står hon i dörren, bedårande vacker och i världens fulaste kläder. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Hon: Jag målar egentligen. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Sen sitter hon en stund hos mig, och vi river av lite väsentligheter. Hon ser att jag inte har några julsaker uppe och hon vet <a href="http://franbarnochdarar.blogspot.com/2010/11/indiska.html">varför</a>. Så klart hon gör. Hon vet allt annat också. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Tre minuter efter att hon har gått hem, ringer det på dörren igen. Tre minuter - det är tiden det tar för henne att gå hem till sig, plocka med sig två adventsljusstakar och komma tillbaka till mig med dem. Hon räcker över dem till mig. Min bästis. </span><span style="font-family: Verdana;">Vacker som en julnatt i mycket fula kläder.</span><br />
<br />
<br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-8179310221660432272010-12-05T16:58:00.001+01:002010-12-05T17:00:25.295+01:00Pressat läge<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vid åttarycket däckar jag mellan ungarna, i deras säng. Jag är helt färdig och somnar medan jag nattar dem. Efter nån timme vaknar jag av att jag är totalt manglad i nån slags gosig tvåfrontsattack: </span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">den ena har kravlat upp på mig och den andra klänger sig fast i sömnen. Jag lirkar mig ur deras grepp, trycker ner en kudde mellan dem och raglar över till min säng. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Efter en stund kommer först den ena och sen den andra lilla squeezaren efter. Press och mangling, en från varje håll. Jättemysigt, men helt omöjligt att sova. När de sover som djupast smyger jag därifrån och lägger mig i deras säng igen. Jag brer ur mig och njuter av att ingen pressar ihop mina lungor eller ligger på mina ben eller lägger en arm över mitt ansikte - en liten stund. </span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Sen kommer de små envetna trädkramarna efter mig och gosar in sig och tränger sig på. Vi är tillbaka där vi började. Jag inser att jag kan ge upp tanken på nån törnrosasömn den här natten. Och jag tänker att jag har det allra, allra käraste av besvär.</span><br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKWo8owxx7qAdlq-5SYj0Wf8RBSD17IhPJq0sogEY_7QGPpb1GQATl3mnUJcqtKW66t_6EY8udP3y3xfKmDgX0ZeWvusxgAn17NihO3dvad7WlB_uqoobrnsEnFtdXkhBRRTV5zzzNzZE/s1600/sova...+affe.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKWo8owxx7qAdlq-5SYj0Wf8RBSD17IhPJq0sogEY_7QGPpb1GQATl3mnUJcqtKW66t_6EY8udP3y3xfKmDgX0ZeWvusxgAn17NihO3dvad7WlB_uqoobrnsEnFtdXkhBRRTV5zzzNzZE/s320/sova...+affe.jpg" width="206" /></a></div><br />
<br />
*Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-7314820750879355676.post-35995792120241013572010-12-04T18:28:00.001+01:002010-12-04T18:29:23.966+01:00Kärleksförklaringar och dess orsaker<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Alma: Tycker du om mig lika mycket som jag tycker om dig?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag: Ja. Men hur ska vi kunna jämföra det? Tycker du om mig lika mycket som jag tycker om dig?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Alma: Det beror på. Hur mycket tycker du om mig?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag: J</span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">ag tycker om dig mer än vad man kan säga.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Alma: S</span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">äger du så bara för att vara snäll?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag: Hahaha. Nej, verkligen inte.</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Alma: M</span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">en säger du så för att inte polisen ska ta dig?</span><br />
<br />
<span style="font-family: Verdana;">Jag: Hahaha. Eh... nej.</span><br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL2gwoYgov50ByqoqykblyhNlvlXzxPCy1VkolyH2oHKlEh-WikRyW_O8m_GaS2eJRs7Bi8gFbj9sUCzsBN2zILR3vf3SOx3sIaz_P-A_i0sa0-XA0Fh7CbHONhS9xWN2RU_JCfIpBuI4/s1600/Alma+mys+med+mor%252C+korken%252C+sv-v.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="155" ox="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL2gwoYgov50ByqoqykblyhNlvlXzxPCy1VkolyH2oHKlEh-WikRyW_O8m_GaS2eJRs7Bi8gFbj9sUCzsBN2zILR3vf3SOx3sIaz_P-A_i0sa0-XA0Fh7CbHONhS9xWN2RU_JCfIpBuI4/s200/Alma+mys+med+mor%252C+korken%252C+sv-v.JPG" width="200" /></a></div><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"></span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"> </span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">*</span>Elin Damberghttp://www.blogger.com/profile/09269880315244940901noreply@blogger.com6